För att få registrera sådana uppgifter krävs det, enligt Datainspektionen, att den beslutsoförmögne har en legal ställföreträdare som inte motsätter sig registreringen.
Vad innebär Datainspektionens svar? Ta del av några förtydliganden nedan.
Vem avgör om en person är varaktigt beslutsoförmögen?
- Det gör verksamheten som äger kännedom om personen och överväger registrering i registret.
Huruvida en person saknar förmåga att ta till sig information om kvalitetsregistret och tillvarata sin möjlighet att motsätta sig registrering, är ytterst en fråga för verksamheten att avgöra.
Det är därför nödvändigt att bedöma om den enskilde kan förstå informationen och uttrycka sin vilja.
Om en person t.ex. är medvetslös eller av annan anledning tillfälligt saknar beslutsförmåga – är vi förhindrade att registrera?
- Nej, ni är i och med Datainspektionens svar inte förhindrade att registrera uppgifter om de som tillfälligt saknar beslutsförmåga.
Datainspektionens svar rör endast personer som varaktigt saknar beslutsförmåga. Om patienten är alltför fysiskt eller psykiskt medtagen för att kunna ta till sig information, får registrering i kvalitetsregistret ändå ske.
Information ska dock lämnas så snart som patientens hälsotillstånd medger.
Om en person redan finns registrerad, men nu varaktigt saknar beslutsförmåga – är vi förhindrade att fortsätta registrering?
- Nej, ni är i och med Datainspektionens svar inte förhindrade till fortsatt registrering.
Datainspektionens svar tar endast sikte på situationen när en vårdgivare för första gången önskar inkludera en varaktigt beslutsoförmögen i ett kvalitetsregister.
Svaret förhindrar INTE fortsatt registrering rörande en person som tidigare tagit till sig information och då valt att inte motsätta sig registrering, men som nu är varaktigt beslutsoförmögen.
Om personen inte är registrerad sedan tidigare och varaktigt saknar beslutsförmåga – är vi förhindrade att genomföra registrering?
- Nej, ni är i och med Datainspektionens svar inte förhindrade att genomföra registrering.
Datainspektionens tolkning av lagstiftningen är dock att en sådan registrering endast får ske om den beslutsoförmögnes legala ställföreträdare fått information och därefter inte motsatt sig registrering.
Kan en nära anhörig, istället för en legal ställföreträdare, ta emot information och ge uttryck för inställningen till registrering i kvalitetsregistret?
- Frågan har inte ställts på sin spets genom uttryckliga uttalanden, tillsynsbeslut eller domstolspraxis och det finns sannolikt ett utrymme för olika tolkningar.
Att Datainspektionen i sitt svar pekar på att det endast är legala ställföreträdare som kan komma ifråga får nog, även om det inte framgår uttryckligen, uppfattas som att inspektionen inte anser det vara förenligt med lagstiftningen att istället informera en anhörig.
Samtidigt torde det gå att argumentera att det, eftersom det inte krävs ett uttryckligt samtycke till registrering i kvalitetsregister, för den enskildes del ligger nära till hands att låta en nära anhörig få information och med sin goda kännedom om den enskilde ge uttryck för inställningen till registrering i registret.
För verksamheter är det viktigt att ha gjort en bedömning kring detta och tagit fram rutiner som försäkrar att den beslutsoförmögnes intressen tillvaratas.
Vilken dignitet har Datainspektionens uttalande – finns det ett tillsynsbeslut?
- Nej, det finns inget tillsynsbeslut riktat mot en personuppgiftsansvarig för ett kvalitetsregister.
Datainspektionen uttalar sin uppfattning i ett s.k. samrådssvar, d.v.s. ett vägledande yttrande av allmänt intresse, baserat på de uppgifter frågeställaren lämnar.
Det har länge varit osäkert hur personer som saknar beslutsförmåga ska hanteras i hälso- och sjukvården – vad gör SKL i denna fråga?
- SKL har under en längre tid arbetat för att dessa frågor ska utredas och regleras i lagstiftning.
Det saknas särskilda bestämmelser i patientdatalagen om hur personuppgifter rörande personer som saknar beslutsförmåga ska hanteras. Såväl för verksamhet och personal som för patienter och anhöriga är det viktigt att dessa frågor får en ökad tydlighet, t.ex. genom att de utreds och regleras i lagstiftning.
