Publicerad 1 mars 2023

Valfrihetssystem och ersättningsmodeller

Ett valfrihetssystem innebär att den enskilde invånaren kan välja och välja om utförare samt att ersättningen till utföraren följer den enskildes val. Valfrihetssystem kan tillämpas inom en rad av välfärdens verksamhetsområden. Ett valfrihetssystem förutsätter att huvudmannen också beslutar om en ersättningsmodell.

Regionerna ska enligt lag att organisera primärvården som ett valfrihetssystem. I andra verksamhetsområden inom sjukvård och omsorg är det frivilligt för kommuner och regioner att införa valfrihetssystem.

Inom förskola och skola finns också möjlighet att välja utförare. Förutsättningar för skolval regleras i skollagen och skiljer sig väsentligt från valfrihetssystem inom sjukvård och omsorg.

Skärpa krav på ägare av förskolor, tillsyn

Fristående skolor och verksamheter, bidrag

Det här är ett valfrihetssystem

Ett valfrihetssystem kännetecknas av ett antal grundprinciper:

Fri etablering av privata utförare – efter ansökan och godkännande.
Brukaren, patienten, eleven har möjlighet att välja vem som ska utföra tjänsten.
Ersättningen till utförarna följer den enskildes val.

Kommuner och regioner är uppdragsgivare och beställare av verksamhet i ett valfrihetssystem och ansvarar för att skapa och upprätthålla en fungerande välfärdsmarknad med syfte att uppnå hög kvalitet till rimliga kostnader.

Valfrihetssystem kan delas in i en efterfrågesida (kunden) och en utbudssida (leverantören). Kommunen och regionen är systemledare med uppgift att skapa goda förutsättningar för en fungerande marknad. Saknas rätt förutsättningar på endera sidan kommer inte valfrihetssystemet att fungera.

Information om huvudman, ansvarsfördelning och roller

Valfrihetssystem kom till som en reform för att stärka medborgarens ställning som konsument av välfärdstjänster gentemot utföraren. Valfrihetssystem bygger på individens val. Beställaren bör därför gripa in mot alla försök som syftar till att inskränka individens val, som till exempel att:

utföraren väljer kund genom att till exempel neka tjänsten, hänvisa till befintliga väntetider eller kösituation, bristande kompetens eller tillgänglighet.
hänvisa till exempel listningstak eller kapacitetsbegränsning som skäl för att neka tillgänglighet.

Under vissa omständigheter kan beställaren tillfälligt godkänna listningsstopp, när skäl finns för detta, exempelvis om arbetsgivaren inte kan säkerställa kraven på arbetsmiljö eller patientsäkerhet.

Ersättningsmodeller

Ett valfrihetssystem förutsätter att huvudmannen har beslutat om en ersättningsmodell och ersättningsnivå på de tjänster som ingår i uppdraget.

Till skillnad mot upphandlingar enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) där det normalt är anbudsgivaren – som i konkurrens med andra leverantörer – lämnar ett pris, är det i valfrihetssystem kommunen eller regionen som beslutar om vilka ekonomiska villkor som ska tillämpas. Ersättningsmodellerna kan skilja sig markant, både mellan olika verksamhetsområde och mellan enskilda kommuner och regioner.

För att fastställa en ersättningsnivå på de ingående tjänsterna genomförs ofta en självkostnadskalkyl för den egna verksamheten. Jämförelser kan också göras med en motsvarande upphandlad tjänst, där leverantören i upphandlingen lämnat ett marknadsmässigt pris.

Likheter och skillnader i upphandling enligt LOU och LOV