Systemledarskap i primärvården

När huvudmännen utövar systemledarskap och tar ett gemensamt ansvar för utformning och utveckling av primärvården, kan invånarens behov mötas med lösningar som skapas över de organisatoriska gränserna.

Fördelar med systemledarskap

Systemledarskap handlar om att möta komplexa utmaningar med ett gemensamt agerande och en hög nivå av flexibilitet. Premisserna är att ingen enskild entitet har kontrollen och att det inte alltid finns förbestämda lösningar på utmaningarna man står inför.

En av fördelarna med ett systemledarskap är att det blir tydligt vilken huvudman som ansvarar för vad och vad man ansvarar för tillsammans. Utöver det skapas förutsättningar för att invånaren får en sammanhängande hälso- och sjukvård och omsorg och genom att se hela systemets samlade resurser, till exempel i form av kompetens, kan de användas mer effektivt.

Fördelar på mikronivå

För teamet som arbetar närmast invånaren så möjliggör ett systemledarskap

• Att fullt ut kunna samskapa med invånaren och tillämpa ett personcentrerat arbetssätt.
• Att ha trygghet i att veta vem som gör vad och vilka resurser som finns.
• att ha rätt förutsättningar för att kunna använda bästa tillgängliga kunskap.
• Att ha rätt förutsättningar att utveckla och förbättra verksamheter.
• Att ha en ledning som visar riktning, efterfrågar resultat och för dialog om kvalitet med verksamheten.

Fördelar på mesonivå

För den verksamhetsnivå som skapar förutsättningar för mikrosystemen så bidrar ett systemledarskap till bättre möjligheter för samordningsforum mellan verksamheter.

• Möjliggör ett bättre stöd till mikronivån.
• Tydlighet i att veta vem som gör vad och resursplanering.
• Stöd för kontinuerlig planering.
• Gemensam planering av kompetensutveckling.
• Delat ansvar för invånare med samordningsbehov.
• Gemensamt kunna stödja uppföljning och utveckling av verksamheter.

Fördelar på makronivå

För styrning och ledning skapar ett systemledarskap förutsättningar för att nå uppsatta mål.

• Kan underlätta för teamet närmast invånaren att göra
  ett bra arbete.
• Färre patienter behöver hamna på akuten.
• Det är mer resurseffektivt för huvudmännen att planera primärvården tillsammans, till exempel avseende lokalfrågor, utbudsfrågor eller kompetensfrågor.
• En gemensam planering ger bättre förutsättningar för att kunna arbeta med utvecklingsstrategier och forskningsfrågor.