Publicerad 7 mars 2022

Förändringar i underlaget

Här redogörs för de huvudsakliga ändringarna i underlaget i förhållande till SKR:s underlag från december 2019.

Om SKR:s uppdaterade taxebestämmelser

Notera att underlaget utgår från att efterhandsdebitering införs genom en succesiv övergång baserad på verksamheternas tilldelade riskklass. Det innebär att taxan tar höjd för parallella avgiftssystem under övergångstiden. De kommuner som beslutat att omedelbart (2022) övergå till efterhandsdebitering behöver inte använda sig av dubbla avgiftsbestämmelser (se 7 – 7 b §§) och kan bortse från flera övergångsbestämmelser.

Även de kommuner som vill fortsätta med förskottsavgifter under den övergångstid som finns i förordningen (2021:176) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter, dvs. som längst till och med utgången av 2023, behöver uppdatera sin taxa. En sådan uppdatering innebär i huvudsak att hänvisningar i 1 § behöver uppdateras och att begreppet ”annan offentlig verksamhet” behöver läggas till i olika bestämmelser.

SKR rekommenderar att nyregistrerade verksamheter ska omfattas av ett system för efterhandsdebitering direkt, se övergångsbestämmelserna i underlaget. För de kommuner som inte vill hantera nyregistreringar på det sättet behöver bestämmelsen i 7 a § kompletteras med en skrivning om att den årliga avgiften ska betalas från och med det kalenderår då verksamheten påbörjas och om hur avgift ska tas ut under det första året.

Vägledning för taxesättning inom livsmedelskontrollen

SKR har tagit fram en webbrapport ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen” där du kan läsa mer utvecklade resonemang om SKR:s överväganden.

Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen, webbrapport

  • Ändringar i inledande bestämmelser (1 §)

    I den inledande bestämmelsen klargörs vilken kontroll som avgiftsbeläggs enligt den här taxan. Eftersom kommunerna inte har uppgifter inom foderkontroll har det begreppet utmönstrats. Kommunerna har dock uppgifter inom kontroll av ekologisk produktion enligt vad som framgår av lag (2013:363) om ekologisk produktion och 3 § förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion. Där anges att Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ska, i fråga om livsmedel, utöva offentlig kontroll och sådan annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen i enlighet med den ansvarsfördelning som gäller enligt 25 och 25 a §§ livsmedelsförordningen (2006:813).

    SKR:s underlag för taxa omfattar inte kontroll av animaliska biprodukter (ABP).

    Regelverket för material i kontakt med livsmedel beslutades under våren 2021 och SKR:s underlag har kompletterats med vissa skrivningar för att möjliggöra avgiftsuttag när så är möjligt för händelsestyrd kontroll, eller om registreringsplikt skulle införas för vissa verksamheter.

    Material i kontakt med livsmedel, webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”.

    Genom 2 § livsmedelslagen är dricksvatten, som definierats på visst sätt genom hänvisning till EU:s dricksvattendirektiv, jämställt med livsmedel. Eftersom ett nytt dricksvattendirektiv (EU) 2020/2184 har antagits men ännu inte införlivats i svensk rätt har SKR valt att hänvisa till livsmedelslagens avgränsning av livsmedel. Enligt samma bestämmelse i livsmedelslagen omfattas snus och tuggtobak av begreppet livsmedel.

  • Ändringar i allmänna bestämmelser om avgifter (2 - 4 §§)

    Bestämmelsen i 2 § förtydligar vem som ska betala avgift enligt taxan och har sin grund i 5 § i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176) (LAF). Definitionen av aktör är utformad i överensstämmelse med artikel 3.29 kontrollförordningen (EU) 2017/625. Det saknas en tydlig motsvarighet i 2019 års taxa, där betalningsskyldigheten istället har framgått av olika bestämmelser.

    Bestämmelsen i 3 § motsvarar tidigare bestämmelse i taxan.

    Bestämmelsen i 4 § har sin grund i 6 § LAF och motsvarar i sak 4 § SKR:s underlag från 2019.

  • Ändringar i särskilda bestämmelser om avgifter (5 – 7 a §§)

    Ändringar, framförallt i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176), (LAF), innebär att skrivningar om avgifter har förändrats i underlaget. Framförallt beror ändringarna på att de obligatoriska årliga avgifterna, som skulle betalas i förskott, avskaffas helt från utgången av 2023 och att obligatorisk efterhandsdebitering införs. Det har även införts en möjlighet att ta ut avgifter för ”annan offentlig verksamhet” och möjligheterna till avgiftsuttag vid uppföljande kontroll och klagomålskontroll har förtydligats.

    SKR:s underlag till taxa har utformats för att med samma taxa tillåta en successiv övergång till efterhandsdebitering. De kommuner som avser att göra övergången vid ett och samma tillfälle (lämpligen kalenderårsskifte) kan anta en helt ny taxa att gälla från samma tidpunkt. Då behövs inte de dubbla avgiftsbestämmelser (7 a och 7 b §§) eller övergångsbestämmelser som behövs vid en successiv övergång.

    Efterhandsdebitering, webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”

    SKR har valt att ta bort skrivningen om s.k. förhöjd timavgift av den anledningen att kostnaden för övertid numera är inkluderad i den kostnad som ligger till grund för timavgiften.

    Guide till SKR:s mall för beräkning av timavgiften för kommunal livsmedelskontroll Pdf, 356 kB.

    Bestämmelsen i 5 § anger att avgiftsuttag sker för kontroll och annan offentlig verksamhet. I bestämmelsens andra stycket finns en uppräkning av de särskilda avgiftsbestämmelser som förekommer. Bestämmelsen är i stort ny men en liknande uppräkning finns i 2 § i tidigare underlag.

    Mer information om begreppet annan offentlig verksamhet, webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”

    I 6 § fastställs kommunens timavgift.

    Mer information om hur du kommer fram till din kommuns timavgift:

    Guide till SKR:s mall för beräkning av timavgiften för kommunal livsmedelskontroll Pdf, 356 kB.

    Av bestämmelsen framgår även att avgiften baseras på nedlagd kontrolltid och vad begreppet kontrolltid innebär. Av bestämmelsen framgår att både kontroll och annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen innefattas i kontrolltid.

    En exemplifiering av de arbetsmoment som ingår kontrolltiden finns i bestämmelsen. Exemplifieringen är i huvudsak den samma som tidigare men det har tydliggjorts att det är fråga om en exemplifiering. I bestämmelsen har vid sidan om begreppet handläggning uttryckligen angetts att beslut kan avgiftsfinansieras när det är fråga om annan offentlig verksamhet, t.ex. ett vitesföreläggande. Det innebär inte per automatik att alla beslutstyper kan avgiftsfinansieras fullt ut.

    SKR:s uppfattning är att all handläggning som behövs för att identifiera om regelverket överträtts på så sätt att det föranleder en sanktionsavgift kan avgiftsfinansieras. Det samma bör gälla för att ta fram underlag för beräkning av sanktionsavgiften. Tiden för upprättande av själva beslutet om sanktionsavgift torde däremot inte sägas vara en sådan åtgärd som hänger ihop med att säkerställa att en aktör efterlever regelverket (j.fr. art 2.1 i kontrollförordningen). Ett beslut om vitesföreläggande kan avgiftsfinansieras, liksom de handläggningsåtgärder som krävs för att identifiera om föreläggandet överträtts. Upprättande av själva ansökan om utdömande av vite kan enligt SKR:s bedömning dock inte avgiftsfinansieras, av samma skäl som anförs på miljöbalkens område; att det är fråga om en rättegångskostnad i vitesmålet, se MÖD 2017:36.

    Mer information om begreppen offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet, webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”

    SKR:s taxa innehåller bara en timavgift men vissa kommuner med långa avstånd kan behöva ha två timavgifter för att få täckning för de kostnader som uppstår vid uppföljande kontroll vid långa avstånd, j.fr. art 78 kontrollförordningen (EU) 2017/625. Dessa kommuner måste göra ett tillägg i taxan med den timavgiften.

    Mer information om varför och när det kan behövas två timavgifter och hur en sådan timavgift kan utformas, webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”

    Den tidigare skrivningen om att avgift inte tas ut om den sammanlagda kontrolltiden understiger en halv timme per år återfinns nu i 18 § underlaget för taxan.

    I 7 § tydliggörs att nämnden, under en övergångsperiod, får ta ut två olika avgifter och det tydliggörs att nämnden ska fatta beslut om riskklassning. Att bestämmelsen ska tillämpas under en övergångsfas framgår av övergångsbestämmelserna.

    Med stöd av 7 a § kan kommunen ta ut avgift för de verksamheter som i avvaktan på utfasning fortfarande ska omfattas av årliga avgifter som förskottsdebiteras. I bestämmelsen har därför införts de skrivningar som tidigare fanns i 7 – 9 §§ med vissa anpassningar. SKR har utgått från att nyregistrerade verksamheter omedelbart överförs till system för efterhandsdebitering, se även taxans övergångsbestämmelser som kommenteras särskilt nedan. Mot den bakgrunden har skrivningen i 9 § tidigare underlag om avgift för registreringsåret utgått. Vissa avgifter tas inte ut i förskott, t.ex. avgift för registrering, importkontroll eller kontroll som utförs efter klagomål.

    Med stöd av bestämmelsen i 7 b § möjliggörs efterhandsdebitering för de verksamheter som överförts till det systemet.

    En särskild fråga har varit hur avgifterna ska utformas och knytas till verksamheternas risk.

    Mer information om hur avgifterna ska utformas och knytas till verksamheternas risk, webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”

    Konstruktionen med en taxa och infasning av efterhandsdebitering bygger på att det i en särskild övergångsbestämmelse anges vilken bestämmelse som ska vara tillämplig. Taxan behöver vara tillräckligt tydlig för att verksamhetsutövarna ska förstå när de kommer att debiteras i efterskott, men kompletterande information till verksamheterna kommer att behövas.

    Övergångsregeln bygger på att de verksamheter som har högst riskklass (1 – 4) och därför ska besökas årligen överförs först till efterhandsdebitering. Därefter överförs verksamheter i riskklass 5 – 8.

  • Indexuppräkning (8 §)

    I 8 § finns en bestämmelse om indexuppräkning.

    I den senaste uppdateringen av SKR:s underlag för livsmedelstaxa fanns ingen bestämmelse om indexuppräkning. Det berodde både på att det stod klart att taxan behövde ändras igen, eftersom lagstiftnings- och förordningsändringar skulle genomföras, och eftersom SKR:s generella bestämmelser om indexuppräkning höll på att ses över. Taxan har nu kompletterats med en indexklausul motsvarande vad som föreskrivits i underlaget för taxa enligt miljöbalken.

    Indexjustering av avgifter i taxan

  • Avgift för registrering av anläggning (9 §)

    I 9 § finns en avgift för anmälan om registrering av en anläggning i form av fast schablonavgift. Bestämmelsen motsvarar 6 § i tidigare underlag. För att kunna bli tillämplig om registreringskrav införs för kontaktmaterialverksamheter (FCM) som inte är livsmedelsanläggningar har rubriken justerats. Någon registreringsplikt har ännu inte införts.

    Mer information om material i kontakt med livsmedel i webbrapporten ”Underlag för taxesättning inom livsmedelskontrollen”

    Av 11 § i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176), (LAF), framgår att den som hos en behörig myndighet ansöker om godkännande, eller anmäler registrering av utpekade anläggningar ska betala en avgift för myndighetens prövning av frågan om godkännande eller registrering. Bestämmelsen gäller inte primärproducenter av livsmedel. I bestämmelsens andra stycke förtydligas att första stycket innebär en skyldighet att ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för kommunens prövning av frågan om godkännande och registrering.

    SKR har liksom tidigare valt att utforma taxans avgift för anmälan av registrering som schablonavgift.

  • Avgift för uppföljande kontroll (10 §)

    I 10 § finns en bestämmelse om uppföljande kontroll. Bestämmelsen motsvarar i sak 11 § första stycket i tidigare taxeunderlag.

    Bestämmelsen har sin grund i 9 § i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176), (LAF), samt artikel 79.2 c kontrollförordningen 2017/625.

    I bestämmelsen anges grunderna för när en avgift får tas ut för uppföljande kontroll, antingen för att utreda en avvikelse eller för att kontrollera att avvikelsen är åtgärdad. Till skillnad från en sådan avgift för planerad kontroll som tas ut med stöd av 7 § är sålunda en förutsättning för att kunna ta ut en avgift för uppföljande kontroll att det redan finns en avvikelse som konstaterats vid en tidigare kontroll.

    Om avvikelsen består i att en anläggning är oregistrerad kan avgift enligt bestämmelsen även tas ut för den utredning som är nödvändig för att kunna påföra en livsmedelssanktionsavgift enligt 30 c § livsmedelslagen (2006:804) och 39 c § livsmedelsförordningen (2006:813) eftersom detta arbete är hänförligt till att bedöma omfattning och konsekvenser av avvikelsen. Avgiftsgrunden kan dock inte användas för den tid som används för att fatta beslutet om sanktionsavgift eftersom detta inte är en åtgärd som hänger ihop med att säkerställa att en aktör efterlever de bestämmelser som avses i 1 § (jfr. artikel 2.1 kontrollförordningen 2017/625).

  • Avgift för utredning av klagomål (11-12 §§)

    Bestämmelsen i 11 § motsvarar huvudsakligen 11 § andra stycket i tidigare taxeunderlag.

    Bestämmelsen har sin grund i 8 § i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176), (LAF), samt, avseende den begränsning som gäller för avgiftsuttaget, artikel 83.1 kontrollförordningen 2017/625.

    I bestämmelsen anges att nämnden får ta ut en avgift för utredning av klagomål endast om klagomålet var befogat (det vill säga att bristande efterlevnad kan bekräftas).

    Om klagomålet består i att en anläggning är oregistrerad kan avgift enligt bestämmelsen även tas ut för den utredning som är nödvändig för att kunna påföra en livsmedelssanktionsavgift enligt 30 c § livsmedelslagen (2006:804) och 39 c § livsmedelsförordningen (2006:813), om inte en avgift för detta istället tas ut med stöd av 10 § i underlaget, eftersom detta arbete är hänförligt till att bedöma omfattning och konsekvenser av avvikelsen.

    Avgiftsgrunden kan dock enligt SKR:s bedömning inte användas för den tid som används för att fatta beslut om sanktionsavgift, eftersom detta inte är en åtgärd som hänger ihop med att säkerställa att en aktör efterlever de bestämmelser som avses i 1 § (jfr. artikel 2.1 kontrollförordningen 2017/625).

    I 12 § finns en ny bestämmelse som avser sådan handläggning som blivit nödvändig på grund av ett RASFF-meddelande (EU:s system för snabb varning om livsmedel som utgör eller kan antas utgöra en risk för människors hälsa).

    Kontrollen är händelsestyrd och inriktad på att säkerställa att aktören vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att spåra och återkalla de varor som meddelandet avser (se artikel 18 och 19 förordning 178/2002).

    RASFF-ärenden är komplicerade ur ett avgiftsperspektiv eftersom nämndens kontrollobjekt ofta befinner sig längre ut i livsmedelskedjan och därför sällan är upphovet till den avvikelse som föranlett RASFF-meddelandet.

    Det har tidigare inte funnits någon ingen uttrycklig avgiftsgrund för RASFF-ärenden i SKR:s underlag för taxa. Det framgår dock av 4 § LAF att kontrollmyndighetens kostnader för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som hänger samman med kontrollen ska täckas av avgifter och SKR anser att det finns grund för avgiftsuttag enligt den nya bestämmelsen. Frågan har inte prövats rättsligt.

    Att verifiera att en aktör har vidtagit tillräckliga åtgärder för att spåra och återkalla sådana livsmedel som omfattas av ett RASFF-meddelande utgör enligt SKR:s bedömning sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som omfattas av avgiftsgrunden i 4 § LAF.

    I de fall aktören självmant har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga med anledning av meddelandet framstår det som svårt att motivera ett avgiftsuttag. Aktören är i så fall inte ansvarig för avvikelsen och har också fullgjort sina skyldigheter enligt livsmedelslagstiftningen.

    Mot den bakgrunden menar SKR att kontrollmyndighetens handläggning med anledning av ett RASFF-meddelande bör kunna jämföras med ett klagomål, eftersom det är fråga om händelsestyrd offentlig kontroll som går utöver den planerade kontrollen och som aktören själv inte kan påverka. Därför är det också rimligt att motsvarande begränsning för avgiftsuttag som gäller för klagomålskontroll även ska gälla för handläggning av RASFF-meddelanden.

    I bestämmelsen anges därför att en avgift för nämndens nedlagda kontrolltid med anledning av ett RASFF-meddelande endast ska betalas av en aktör om det, efter det att aktören erhöll meddelandet, blivit nödvändigt för nämnden att vidta åtgärder för att spåra eller återkalla de varor som omfattas av meddelandet. I så fall föreligger en bristande efterlevnad i fråga om aktörens skyldigheter enligt artikel 18 och 19 förordning 178/2002, vilket motiverar ett avgiftsuttag enligt de principer som gäller för klagomålskontroll.

    I andra stycket förtydligas att avgiftsskyldigheten kan omfatta varje aktör i kedjan som berörs av ett RASFF-meddelande.

  • Avgift för korrigerande åtgärder (13 §)

    Bestämmelsen i 13 § är ny och innebär att en aktör ska ersätta nämnden för sådana utgifter som uppkommer i syfte att åtgärda eller före­bygga konstaterad bristande efterlevnad. Det kan till exempel handla om att ersätta nämndens utgifter för destruering, transport el­ler omhändertagande av varor när detta har blivit nödvändig att ut­föras genom nämndens försorg.

    Bestämmelsen har sin grund i artikel 138 i kontrollförordningen (EU) 2017/625 som anger en kontrollmyndighets åtgärder vid konstaterad bristande efterlevnad, bland annat att lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att aktören åtgärdar den bristande efterlevnaden och förebygger ytterligare upprepningar. I punkt 4 föreskrivs att samtliga utgifter som uppkommer till följd av tillämpningen av arti­keln ska bäras av de ansvariga aktörerna. Se även prop. 2020/21:43 s. 216.

    SKR bedömer att det finns tillräcklig grund för avgiftsuttag enligt den nya bestämmelsen.

  • Avgift exportkontroll (14 §)

    Bestämmelsen i 14 § motsvarar i sak 13 § i 2019 års underlag för taxa.

    Bestämmelsen avser avgift för sådan exportkontroll som utförs med stöd av förordning (2011:1060) om kontroll vid export av livsmedel och utgår från det särskilda bemyndigandet i 5 § första, andra och fjärde styckena.

  • Avgift importkontroll (15 §)

    Bestämmelsen i 15 § motsvarar i sak 14 § i 2019 års underlag för taxa.

    Bestämmelsen avser sådan importkontroll som utförs enligt förord­ning (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från ett tredjeland. Bestämmelsen utgår från det särskilda bemyndi­gandet i 11 § importkontrollförordningen och täcker även in de kostnader som avses i 12 § nämnda förordning. Nämnda förordning har den 1 juli 2021 kompletterats för att täcka material i kontakt med livsmedel.

    Bestämmelsens andra stycke motsvarar 14 § importkontrollförord­ningen.

  • Inköp under dold identitet (16 §)

    Bestämmelsen i 16 § är ny och avser sådana inköp som sedan 1 april 2021 får utföras med stöd av 23 a § livsmedelslagen. Bestämmelsen gäller ännu inte för material i kontakt med livsmedel. SKR anser att grund för avgift i dessa fall följer av 4 § LAF.

    Av förarbetena till förändringarna i livsmedelslagen som gjordes våren 2021 framgår att det ska vara möjligt för en kontrollmyndighet att få ersättning för sina utgifter för inköp under dold identitet (prop. 2020/21:43, s. 149) och avgiften i bestämmelsen motsvarar den kostnaden.

    Eftersom det inte har införts någon särskild bestämmelse i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176), (LAF), om anonyma inköp gör SKR bedömningen att förutsätt­ningar för att ta ut avgiften bör vara desamma som för den typ av kontroll som inköpet hänger samman med. Av den anled­ningen anges i bestämmelsens andra stycke att om kontrollköpet ut­gör en del i en klagomålskontroll eller utredning av ett RASFF-ärende får en avgift endast tas ut om bristande efterlevnad kan be­kräftas.

    Bestämmelsen innebär att det är möjligt att ta ut en avgift motsvarande kostnaden när inköp under dold identitet genomförs.

  • Justering av avgift i enskilt fall (17 §)

    Bestämmelsen 17 § första stycket motsvarar delvis 12 § i 2019 års underlag för taxa. Det underlaget innehöll dock en möjlighet till justering av avgifter som medgav både höjning och sänkning som inte funnits i tidigare underlag. I och med övergången till efterhandsdebitering enligt SKR:s föreslagna konstruktion saknas i stort behov av att kunna sätta ner fasta avgifter, särskilt om efterhandsdebitering kommer tillämpas på nyregistrerade verksamheter. Bestämmelsen tar nu endast sikte på sänkning av avgiften. Om verksamhetens riskklassning medför behov av justering av den fasta avgiften tillämpas 7 a §.

    Bestämmelsen har sin grund i 18 § första stycket första meningen i förordningen om avgifter inom livsmedelskontrollen (2021:176), (LAF), som, om det finns särskilda skäl, medger en generell grund för nedsättning av avgifter som följer av förordningen. Det gäller dock enligt 18 § första stycket andra meningen LAF inte sådana obligatoriska avgifter som följer av kontrollförordningen 2017/625 eftersom de endast får sättas ned i den utsträckning som medges av förordningen. För nämnden är det endast avgift för uppföljande kontroll som är en obligatorisk avgift enligt kontrollförordningen. Därför anges i bestämmelsens andra stycke att första stycket inte gäller avgift för uppföljande kontroll utan att sådana avgifter endast får sättas ned i de fall detta medges av kontrollförordningen.

    Bestämmelsen i 18 § första stycket motsvarar i huvudsak 5 § tredje stycket i tidigare underlag för taxa. Bestämmelsen har dock ändrats från att avgift inte tas ut för handläggningstid som understiger en halvtimme, till att nämnden får besluta att inte ta ut en avgift om handläggningstiden understiger en halvtimme. Orsaken är att 18 § LAF respektive 11 b § importkontrollförordningen samt artikel 79.4 kontrollförordningen 2017/625 inte utgör grund för en generell föreskrift med sådan innebörd, utan endast för beslut i enskilda fall.

    I andra stycket anges att nämnden på motsvarande sätt får välja att underlåta att ta ut andra avgifter än timavgift, om beloppet i det enskilda fallet är så lågt att det inte är ekonomiskt motiverat att ta ut avgiften. Det kan till exempel handla om korrigerande åtgärder eller kontrollköp som är förknippade med så låga utgifter att kostnaden för nämnden att fakturera avgiften skulle överstiga beloppet för själva avgiften i sig.

  • Avgiftens erläggande (19 §)

    19 § Eftersom möjligheter till verkställighet av avgiftsbeslut för närvarande saknas på livsmedelsområdet har rubriken justerats. Bestämmelsen motsvarar 15 § i 2019 års underlag.

  • Överklagande (20 §)

    Bestämmelsen i 20 § är en upplysningsbestämmelse och fanns med även i tidigare taxa, men då utan särskilt paragrafnummer. Av tydlighetsskäl har bestämmelsen nu fått ett paragrafnummer.

  • Ikraftträdande och övergångsbestämmelser (21 §)

    Av bestämmelsen framgår när taxan börjar gälla. Övergångsbestämmelserna har anpassats för att övergången till efterhandsdebitering ska ske succesivt och att övergången ska ske så snart som möjligt. Datumen inom hakparentes i underlaget behöver ändras och anpassas till kommunens plan. I det här fallet har övergångsbestämmelsen inriktats på att utfasning sker i olika takt för olika verksamheter beroende på risk. Se ovan under kommentaren till 7 a § om avsikten med utformningen av övergångsbestämmelser i SKR:s underlag för taxa.

Informationsansvarig

  • Oskar Wikstrand
    Handläggare

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR