Vanliga frågor och svar om kulturpolitik

Vad det kulturpolitiska området omfattar skiftar. Det hänger bland annat samman med att det inte finns någon exakt definition av kulturpolitik och att organisationen i kommun, region och stat varierar. För att få svar på frågan vad kulturpolitiken omfattar får man gå till respektive politisk nivå för att se hur målen är formulerade och vad budgeten omfattar i kommuner, regioner och hos staten.

Det kulturpolitiska området är ett område med ett stort mått av frivillighet kring åtaganden och inriktning på det offentliga stödet som utförs med stöd av kommunens allmänna kompetens enligt kommunallagen. Men det finns även viss speciallagstiftning på kulturområdet.

Lagstiftning på kulturområdet

En utgångspunkt är regeringsformens 1 kap 2 § där det bland annat stadgas:

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten…”

”Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.”

Även yttrandefriheten är i Sverige grundlagsskyddad i regeringsformen liksom i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.

Sverige har ratificerat konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (även kallad 2005-konventionen) som är juridiskt bindande. Konventionen slår fast att Unescos medlemsstater har både rättigheter och skyldigheter att föra en kulturpolitik som stödjer kulturell mångfald och internationellt kulturutbyte. Med kulturell mångfald menas i det här sammanhanget en mångfald av kulturella, konstnärliga och kreativa uttryck. Syftet med konventionen är att konstnärer, kulturarbetare och medborgare i hela världen ska ha möjlighet att skapa, producera, sprida och ta del av ett brett utbud av kulturella varor, tjänster och aktiviteter.

Unescos 2005-konvention: Skyddar den kulturella mångfalden

Riksdagen har fattat beslut om nationella kulturpolitiska mål:

”Målen för kulturpolitiken är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

För att uppnå de kulturpolitiska målen ska kulturpolitiken:

• främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,
• främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,
• främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
• främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,
• särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.”

Mål för kultur, Regeringskansliet

De nationella kulturpolitiska målen styr den statliga kulturpolitiken. De kan även inspirera och vägleda politiken i kommuner och regioner. Målen har även betydelse för kultursamverkansmodellens genomförande.

Tid för kultur, prop. 2009/10:3, Regeringskansliet

Utöver de nationella kulturpolitiska målen finns det även riksdagsbundna mål inom:

• De statliga insatserna till stöd för den kommunala kulturskolan
• Litteratur och läsfrämjande
• Nationell språkpolitik
• Arkitektur, form och design
• Arkiv
• Kulturmiljö
• Film

De statliga insatserna till stöd för den kommunala kulturskolan

Riksdagen har antagit att det övergripande målet för de statliga insatserna till stöd för den kommunala kulturskolan ska vara att främja kulturskolans möjligheter att erbjuda barn och unga undervisning av hög kvalitet i kulturella och konstnärliga uttryckssätt, liksom möjligheterna till såväl fördjupning som bredd i undervisningen med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar.

Litteratur och läsfrämjande

Riksdagen har antagit följande nationella mål för politiken för litteratur- och läsfrämjande:

Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet.

Nationell språkpolitik

Riksdagen har antagit följande mål för en nationell språkpolitik:

• Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige.
• Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk.
• Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig.
• Alla ska ha rätt till språk. Att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.

Arkitektur, form och design

Målet för statens arbete med arkitektur, form och design är följande:

Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.

Målet ska uppnås genom att:

• hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden,
• kunskap om arkitektur, form och design utvecklas och sprids,
• det offentliga agerar förebildligt,
• estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas,
• miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla, och
• samarbete och samverkan utvecklas, inom landet och internationellt.

Arkiv

Riksdagen har antagit mål för den statliga arkivverksamheten. Målet är att myndigheternas arkiv ska bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser:

• rätten att ta del av allmänna handlingar,
• behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
• forskningens behov.

Kulturmiljö

I enlighet med målen för kulturmiljöarbetet ska det statliga kulturmiljöarbetet främja:

• ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas,
• människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön,
• ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser, och
• en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen.

Film

Målen för den nationella filmpolitiken ska vara:

• Utveckling och produktion av värdefull svensk film sker kontinuerligt och i olika delar av landet.
• Allt fler ser värdefull film som sprids och visas i olika visningsformer i hela landet.
• Filmarvet bevaras, används och utvecklas.
• Svensk film sprids alltmer utomlands och kvalificerat internationellt utbyte och samverkan sker på filmområdet.
• Barn och unga har goda kunskaper om film och rörlig bild och ges möjligheter till eget skapande.
• Jämställdhet och mångfald präglar filmområdet.
• Filmen bidrar till att stärka yttrandefriheten och det offentliga samtalet.
  

Mål för kultur, Regeringskansliet

Kulturpolitik bedrivs på alla tre politiska nivåer: statlig, kommunal och regional. På så sätt är kulturen ett delat politiskt ansvar och ett exempel på flernivåstyre. Många kulturverksamheter tar även del av ekonomiskt stöd från mer än en av de politiska nivåerna.

Kulturpolitik bedrivs även på europeisk nivå inom EU och internationellt inom Unesco. Det officiella nordiska samarbetet sker inom ramen för Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet.

Riksdagen fattar beslut om nationella kulturpolitiska mål samt varje år om kulturanslagen i statens budget. De av riksdagen beslutade målen är dels övergripande, dels mer specifika på ett antal kulturområden.

Regeringen styr genom regleringsbrev till myndigheter och genom den så kallade utnämningsmakten, det vill säga genom att tillsätta personer i styrelser och på myndigheter.

Hur är den statliga kulturpolitiken organiserad?

I riksdagen bereds kulturfrågorna av ett särskilt kulturutskott och i regeringen företräds frågorna av kulturministern som också är chef för kulturdepartementet.

Regeringen bedriver kulturpolitiken med hjälp av ett stort antal myndigheter. Den senaste statliga kulturutredningen (SOU 2009:16) räknade till ca 65 myndigheter. Bland myndigheterna ryms även kulturinstitutioner som museer och scenkonstverksamheter m.fl.

Några centrala myndigheter ur kommunalt och regionalt perspektiv är Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och Kungliga biblioteket samt Myndigheten för kulturanalys.

För arbetet med kultursamverkansmodellen har regeringen inrättat ett samverkansråd. Rådet samordnar de statliga perspektiven och värnar de nationella kulturpolitiska målen inom modellen. Det är regeringen som bestämmer vilka statliga myndigheter och nationella organisationer som ska ingå i samverkansrådet.

Myndigheter och organisationer i Samverkansrådet är Statens kulturråd (ordförande för Samverkansrådet), Konstnärsnämnden, Statens Konstråd, Kungliga biblioteket, Länsstyrelserna (genom Länsstyrelsen i Gotlands län), Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksteatern, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Svenska filminstitutet. Samverkansrådets parter arbetar för att samordna och tydliggöra den nationella nivån även inom andra kulturpolitiska områden. Ett exempel är att sammanställa parternas olika uppdrag och arbete inom vissa sakfrågor, som exempelvis arbetet med nationella minoriteter och urfolket samernas kultur.

Om kultursamverkansmodellen, Kulturrådet

Hur omfattande är den statliga kulturpolitiken?

För år 2021 uppgick de statliga kulturutgifterna till 18,6 miljarder kronor vilket motsvarar drygt 50 procent av de offentliga utgifterna för kultur. I statens budgetområde för kultur ingår förutom kultur även folkbildning och medier. Kulturområdet motsvarade 12,7 miljarder kronor, folkbildning 4,9 miljarder kronor och medier 1,1 miljarder kronor.

Samhällets utgifter för kultur 2021, Myndigheten för kulturanalys

Regionerna gör stora satsningar i den egna regionen men som också bidrar till ett rikt kulturliv i hela landet. De är bland annat huvudmän eller uppdragsgivare för regionala kulturinstitutioner, de arbetar också med främjande av konstområden liksom med strategisk utveckling av kulturlivet i regionen. Regionerna finansierar även offentlig (bild)konst och flera regioner har fonder för filmproduktion. De är även parter i kultursamverkansmodellen och fördelar statliga medel i linje med de regionala kulturplanerna. Regionerna är också drivande när det gäller att stärka kultur som en faktor inom regional utveckling.

Hur är regionernas kulturpolitik organiserad?

Fler än hälften av regionerna har en separat kulturnämnd. I flera av övriga regioner ingår kulturområdet som en del av ansvaret för den regionala utvecklingsnämnden, men även andra sätt att organisera det politiska arbetet förekommer.

Politisk organisation i kommuner och regioner (PDF) Pdf, 465 kB.

Regionerna är ofta huvudmän för kulturinstitutioner som museer, konserthus, operahus etc. Dessa kan vara egna organisationer, med egna styrelser, eller ingå i den regionala förvaltningen. Regionerna ansvarar även för regional biblioteksverksamhet som regleras i bibliotekslagen.

Stöd till föreningsliv, studieförbund och folkhögskolor är också de viktiga delar av många regioners kulturpolitiska satsningar.

En del av regionernas kulturpolitiska insatser omfattas av kultursamverkansmodellen (gäller ej Region Stockholm).

Flera regioner är organiserade i interregional samverkan med gemensamma kulturpolitiska prioriteringar – Regionsamverkan Sydsverige respektive Kultur i norr. Även verksamhetsspecifika interregionala samarbeten äger rum mellan olika regioner.

Hur omfattande är regionernas kulturpolitik?

Regionernas kulturutgifter varierar sinsemellan. För år 2021 uppgick summan av regionernas kulturutgifter till 4,8 miljarder kronor. Det motsvarar ca13 procent av landets offentliga utgifter för kultur.

Samhällets utgifter för kultur 2021 (PDF), Myndigheten för kulturanalys (PDF)

Kommunernas kulturpolitik varierar bland annat beroende på kommunens storlek, geografi, resurser och politiska mål. Det finns även en variation i hur kommunerna valt att organisera förvaltningsstrukturen gällande verksamheter och stöd inom konst- och kulturområdet.

Bibliotekslagen stadgar att varje kommun ska ha ett folkbibliotek och anger övergripande riktlinjer för dess verksamhet. I övrigt är varje kommun i enlighet med det kommunala självstyret fri att bedriva den kulturpolitik de vill.

Mer information om bibliotek

Större kommuner är ofta huvudmän för kulturinstitutioner som museer, konserthus, konsthallar med flera. Även mindre kommuner kan vara huvudmän för denna typ av verksamheter. De kan vara egna organisationer, med egna styrelser, eller ingå i den kommunala förvaltningen.

Nästan samtliga kommuner har kommunal kulturskola även om man till del organiserar den olika. I utbudet erbjuds ofta ämnen som musik, dans, drama, teater och bild. Den långsiktiga trenden är att kommunerna breddar verksamheterna och går från renodlade musikskolor till kulturskolor.

Mer information om kulturskolor

Stöd till föreningsliv och studieförbund är också de väsentliga delar av kommunernas kulturpolitiska satsningar.

Det finns också kommuner som arbetar med kultur som en viktig beståndsdel i stads- och platsutveckling samt för att främja besöksnäring med mera. Samverkan sker också med andra politikområden som exempelvis utbildning.

Hur är kommunernas kulturpolitik organiserad?

Det är uppenbart att kultur- och fritidsfrågorna tillmäts politisk betydelse i kommunerna. I mer än hälften av alla kommuner finns en särskild kultur- och fritidsnämnd eller både en kulturnämnd och en fritidsnämnd. Ibland tilldelas denna även ansvar för teknik, tillväxt, turism eller folkhälsa. Ibland sköts istället kulturfrågor tillsammans med skolfrågorna i en utbildningsnämnd och några kommuner har valt att inrätta ett särskilt utskott under kommunstyrelsen för kultur- och/eller fritidsfrågor.

Politisk organisation i kommuner och regioner (PDF) Pdf, 465 kB.

Hur omfattande är kommunernas kulturpolitik?

Det varierar stort mellan olika kommuner, men kommunernas sammanlagda kulturutgifter uppgick år 2021 till 12,9 miljarder kronor, vilket motsvarar 35 procent av de offentliga utgifterna för kultur. Av kommunernas kulturutgifter går den största andelen till biblioteksverksamhet (lite drygt 36 procent), nästan lika mycket går till så kallad ”allmän kulturverksamhet” (knappt 36 procent). Till kulturskolan går 22 procent av utgifterna och som stöd till studieorganisationer cirka 5 procent. Dessutom tillkommer utgifter i relation till drift av anläggningar.

Samhällets utgifter för kultur 2021, Myndigheten för kulturanalys (PDF)

De offentligas samlade utgifter för kultur uppgick år 2021 till drygt 36 miljarder kronor. Av dessa stod staten för närmare 19 miljarder kronor, kommunerna för 13 miljarder kronor och regionerna för knappt 5 miljarder kronor. Summan motsvarar offentliga kulturutgifter på närmare 3 500 kronor per invånare.

Under åren 2020 och 2021 var de offentliga kulturutgifterna, framför allt på statlig nivå, högre än vanligt på grund av extra anslag med anledning av coronapandemin.

Ny statistik: Offentliga utgifter för kultur fortsatte att öka under 2021, Myndigheten för kulturanalys

Den samlade kulturekonomin är större än den offentliga finansieringen och består även av hushållens privata kulturutgifter. Dessa är svårare att mäta, men de uppskattningar som gjorts visar att de privata kulturutgifterna är betydligt större än de offentliga. I Sverige utgör privata stiftelser och fonder en mindre andel av finansieringen av kulturlivet.

Kultursamverkansmodellen bygger på dialog och samverkan mellan stat och region samt mellan region, kommun, civilsamhälle och det fria kulturlivet i respektive län.

Syftet med kultursamverkansmodellen är att den ska bidra till att de nationella kulturpolitiska målen uppnås och samtidigt ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer. Den medför också att kulturpolitiska beslut fattas närmare medborgarna.

Genom modellen fördelas statliga medel via Statens kulturråd till regionerna som i sin tur fördelar dessa vidare till regionala kulturverksamheter i sina län i enlighet med regionens prioriteringar. Kulturrådet fördelar medlen med utgångspunkt i regionala kulturplaner och i samråd med andra kulturmyndigheter och organisationer.

De statliga medlen till kultursamverkansmodellen regleras via Förordning (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet.

Mer information om kultursamverkansmodellen

Förenklat kan man säga att kulturpolitik i Sverige syftar till att skapa förutsättningar för alla människors rätt till och delaktighet i kulturlivet och kulturella uttryck. Konstpolitiken kan ses som en del av kulturpolitiken som ofta syftar till att åstadkomma förutsättningar för konstnärlig utveckling och kvalitet. Samtidigt är detta begrepp med relativt odefinierade gränser.

Ett tredje begrepp, som inte bör blandas samman med de båda andra, är konstnärspolitik. Det är ett politikområde som hanterar frågor som rör konstnärers (som exempelvis bildkonstnärer och skådespelare) arbetsvillkor och förutsättningar att verka. Konstnärspolitiken är delvis en kulturpolitisk fråga men spänner även över frågor som exempelvis sociala trygghetssystem.

I Fördraget om Europeiska unionen anges att man har ”inspirerats av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv”. Där anges även att ett av EU:s mål är att respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. I Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att EU:s befogenheter på kulturområdet är att ”vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder”. Det finns ingen EU-lagstiftning på kulturpolitikens område som är överordnad medlemsstaternas.

EU:s befogenheter på kulturområdet, EU-kommissionen

Den europeiska agendan för kultur har fokus på kulturens kraft och roll för social sammanhållning och hållbarhet genom delaktighet i kulturlivet, konstnärers rörlighet samt skydd av kulturarv. EU-kommissionen vill också stödja arbetstillfällen och tillväxt i den kreativa och kulturella sektorn genom att stärka konstarterna och kulturens roll i utbildning, lyfta fram viktiga kunskaper och förmågor, samt uppmuntra till innovation inom området. Dessutom vill EU-kommissionen stärka internationella kulturella relationer genom att i högre grad använda konst- och kulturområdets potential i processer för hållbar utveckling och fred. Agendan har bland annat implementerats genom OMC-metoden (Open Method of Coordination) i form av arbetsgrupper med experter från olika medlemsstater.

På gång inom EU, hösten 2022 (PDF) Pdf, 1 MB.

Kreativa Europa är EU:s program för de kulturella och kreativa sektorerna. Statens kulturråd och Svenska filminstitutet är Sveriges kontaktkontor för programmet. De ger rådgivning till svenska aktörer som vill ansöka och samverka internationellt.

Andra stödordningar av stort intresse är de regionala EU-fonderna. Exempelvis beviljades medel till 200 projekt med kulturanknytning från de regionala strukturfondsprogrammen (som numera kallas EU-fonder), det nationella regionalfondsprogrammet, Interreg och socialfondsprogrammet mellan 2015 och 2021. Över en miljard kronor delades ut.

Projekt med kulturanknytning i EU:s struktur- och investeringsfonder 2021 (PDF), Myndigheten för kultur analys (PDF)

EU utser sedan 1985 Europeiska kulturhuvudstäder. Stockholm var kulturhuvudstad 1998 och Umeå 2014. År 2029 kommer ytterligare en svensk stad att bli Europeisk kulturhuvudstad, vilket det är möjligt för svenska kommuner att under 2023 ansöka om.

Uppdrag till Statens kulturråd att ansvara för samordningen av det svenska värdskapet för Europeisk kulturhuvudstad 2029, Regeringskansliet

Det finns många sätt att samverka internationellt på och många kommuner och regioner har utvecklat direkta relationer med städer och regioner utanför landets gränser där det kulturpolitiska området ingår, det finns också exempel på hur kommuner formerat nätverk med kulturpolitisk inriktning.

Dessutom finns det flera sammanhang som kommuner och regioner kan vara aktiva inom. Exempelvis finns nätverket för kreativa städer Creative Cities Network (UCCN) som syftar till att stimulera samarbete mellan städer där kultur och kreativitet utgör en viktig tillväxtfaktor. Städer som är medlemmar profilerar sig inom ett av programmets sju kreativa områden: litteratur, film, musik, hantverk, design, digitala konstformer och gastronomi. Nätverket är en del av UNESCO:s arbete och består av närmare 300 städer i 90 länder. Från Sverige ingår Östersund (gastronomi), Norrköping (musik) och Göteborg (litteratur).

Ett annat exempel är olika städers samarbete kring fristadsförfattare och fristadskonstnärer inom ramen för nätverket ICORN, International Cities of Refuge Network, där i dag 24 svenska kommuner och regioner ingår.

Svenska fristäder inom ICORN, Kulturrådet

Barentssamarbetet berör norra Finland, Sverige, Norge och nordvästra Ryssland. EU är liksom länderna och de 14 regionerna i Barentsområdet medlem av samarbetet sedan det startade 1993. Här finns samarbeten inom till exempel kultur, sport och miljö och inte minst projekt och samarbetsgrupper som för samman regionens tre urfolk. Bland Barentsregionens invånare är det framför allt samerna som påverkats av nationella gränser eftersom Sápmi inte följer de gränsdragningar som statsmakterna ritat upp. The Barents Euro-Arctic Council är den officiella organisationen och från Sverige deltar Region Norrbotten och Region Västerbotten. Ryssland deltar inte för närvarande.

Barents: 25 år av framgångsrikt samarbete, Regeringskansliet

I Norden finns flera sätt att samverka. Nordisk kulturfond ska bland annat främja produktion, innovation och förmedling av konst och kultur i Norden och globalt. De främjar också konstnärliga och kulturella nätverk.

Nordisk kulturkontakt

Nordisk kulturkontakt arbetar bland annat för att stärka det nordiska samarbetet inom kulturfältet. De har exempelvis stöd för samverkansprojekt och stöd till residenscentra.

Vi stärker det nordiska samarbetet genom kultur, Nordisk kulturkontakt

Inom OECD finns Local Employment and Economic Development, det så kallade LEED Programme. Där man bland annat arbetar med kulturella och kreativa näringar som en del för att stärka arbetsmarknad och innovation och samtidigt främja inkludering och välmående.

Local Employment and Economic Development (LEED Programme), OECD

Folkbildningen har flera kopplingar till det kulturpolitiska området. Bland annat genom att folkhögskolorna spelar en viktig roll för utbildning på kulturområdet samt i relation till studieförbundens insatser på kulturområdet och för kulturutövande.

Historiskt sett har det offentliga stödet till folkbildningen varit nära sammanbundet med framväxten av en offentlig kulturpolitik. Utbildningsdepartementet är dock ansvariga för statsbidraget till folkbildningen, inte kulturdepartementet. Men i budgetpropositionen hanteras folkbildningen i Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Ett av statens syften med stöd till folkbildningen är att verksamheterna bidrar till att bredda intresset för och ökar delaktigheten i kulturlivet. En omfattande del av studieförbundens verksamhet – både i studiecirklar och programverksamhet – är kulturverksamheter. Många folkhögskolor har linjer och kurser med kulturprofil och skolorna spelar en viktig roll för möjligheten till kunskapsspridning och utbildning på kulturområdet.

Många kommuner och regioner ger stöd till studieförbundens verksamhet. Dessutom är flera regioner huvudman för folkhögskolor i det egna länet. De stöder även andra folkhögskoleutbildningar i den egna regionen och i hela landet genom en interregional överenskommelse, det så kallade mobilitetsstödet.

Folkbildningsrådet är en ideell förening som verkar i myndighets ställe. Uppdragen regleras via förordningar och riktlinjer och statsbidragets användande via regleringsbrev. Folkbildningsrådet styrs av sina stadgar och de tre medlemsorganisationerna: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och Studieförbunden i samverkan. En av Folkbildningsrådets viktigaste uppgifter är att fördela regeringens beslutade statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund och säkerställa att medlen används på rätt sätt. Folkbildningsrådet har som sektorsansvarig för folkbildningen dessutom i uppgift att bevaka och sprida kunskap om folkbildningen samt ska särskilt bevaka folkhögskolan som utbildningsform i utbildningssystemet.

SKR medverkar genom fem förtroendevalda politiker (utsedda av SKR) vid Folkbildningsrådets beslutsfattande medlemsmöten, de så kallade representantskapen vilka äger rum två gånger per år.

Mer information om folkbildningen

Politiken för kulturella och kreativa näringar (i dagligt tal KKN) rör sig i skärningsfältet mellan näringspolitik och kulturpolitik. Det kan också benämnas ”kulturella och kreativa branscher”. KKN är ett politiskt sakområde som tog form i Storbritannien i slutet av 1990-talet och därefter spred sig över världen. Området KKN kan ibland uppfattas som oformligt eller disparat, då det omfattar allt från exempelvis enskilda konstnären som näringsidkare till filmproduktioner och stora företag som strömningstjänster och dataspelsföretag.

Kulturella och kreativa näringar - vad är det?, LIBRIS

Många regioner och vissa kommuner arbetar strategiskt för att stärka och utveckla KKN-området.

Många länder har nationella strategier för att stödja kulturnäringarna, dock inte Sverige. Utredningen Kreativa Sverige - Nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher (SOU 2022:44) föreslår emellertid en sådan.

Ett världsarv är en plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det finns mer än 1000 världsarv i 167 länder – de flesta har blivit utnämnda för sina kulturvärden men vissa har hamnat på världsarvslistan för sina unika naturvärden. Ett fåtal, som svenska Laponia, är utnämnda både för sitt natur- och kulturarv. Unesco har utsett 15 världsarv i Sverige.

I Sverige är det Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som arbetar med nomineringar och rapporteringar till Unesco i relation till den så kallade världsarvskonventionen. Föreningen ”Världsarv i Sverige” bildar navet i Unescos arbete med världsarv i Sverige.

Världsarv, Unesco

Berörda kommuner och regioner är högst involverade i arbetet med att bevara och utveckla världsarven.

Kolada är en databas för kommuner och regioner som ger möjlighet till jämförelser och analys i kommunsektorn där du bland annat kan se uppgifter på kultur och fritidsområdet. Där finns bland annat färdiga urval av nyckeltal för olika verksamhetsområden inom kommuner och regioner.

Kolada

Myndigheten för kulturanalys har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. I uppgiften ingår att analysera utvecklingen både inom kulturområdet och inom andra samhällsområden som har betydelse för kulturlivet. Myndigheten ska även bistå regeringen med underlag och rekommendationer som kan ligga till grund för utveckling och omprövning av politiken. De publicerar utredningar och rapporter, dels på eget initiativ, dels på uppdrag från regeringen. Bland annat har de i uppdrag att vartannat år redovisa en samlad uppföljning av de nationella kulturpolitiska målen, vilket de gör i lägesbedömning. Myndigheten har även ansvar för viss officiell statistik på kulturområdet och ansvarar för Kulturdatabasen. Kulturdatabasen används av Kulturanalys för att samla in data till officiell statistik för museer och scenkonst. Den används också av regioner för uppföljning av verksamheter med regionala bidrag och av Kulturrådet för uppföljning av statliga bidrag enligt kultursamverkansmodellen.

Regeringskansliets rättsdatabaser

Publikationer och statistik, Myndigheten för kulturanalys

Kulturstatistik produceras även av andra aktörer. Exempelvis har Kungliga biblioteket har ansvar för den officiella biblioteksstatistiken, Kulturrådet ansvarar för statistik på kulturskoleområdet och SCB ansvarar för den officiella statistiken om folkbildningen. Konstnärsnämnden har vid flera tillfällen beställt sysselsättningsstatistik från SCB som de bearbetat och analyserat för att publicera rapporter om konstnärers levnadsvillkor.

Statistik om offentliga kulturutgifter hämtas från Statistiska centralbyrån (SCB) som sammanställer kommunernas och regionernas räkenskapssammandrag där kultur och fritidsområdena finns med.

SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför årligen omfattande enkätundersökningar där även frågor om kulturkonsumtion och kulturvanor ingår.

Konstnärlig frihet beskrivs av Myndigheten för kulturanalys som ett ideal som bygger på tanken att den konst och kultur som produceras i samhället så långt som möjligt ska reflektera fria kreativa processer och värderas utifrån sina konstnärliga kvaliteter. Idealet om konstnärlig frihet kommer i den statliga kulturpolitiken till uttryck i det nationella mål som anger att ”kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund”.

Så fri är konsten (PDF), Myndigheten för kulturanalys

Även SKR betonar att kulturpolitiken syftar till att säkerställa kulturens möjligheter att vara en fri, utmanande och obunden kraft i samhället. Kulturlivet är avgörande för en vital samhällsdebatt och är därmed ett fundament för ett långsiktigt hållbart, demokratiskt samhälle. Den konstnärliga friheten, yttrandefriheten och respekten för allas lika värde och rättigheter behöver en stabil plattform inom kulturpolitiken.

Kulturpolitiskt positionspapper

Sverige har ratificerat den juridiskt bindande konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. En vägledande princip i konventionen är att kulturell mångfald endast kan skyddas och främjas om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som yttrandefrihet, informationsfrihet och kommunikationsfrihet samt möjligheten för individerna att välja kulturyttringar garanteras.

Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (PDF), Unesco (PDF)

Principen om armlängds avstånd är inget juridiskt begrepp utan det är ett förhållningssätt som har byggs in i den svenska kulturpolitiken för att i möjligaste mån säkerställa konstnärlig frihet.

Myndigheten för kulturanalys beskriver begreppet som att det innebär att politiker och politiska församlingar generellt ska avhålla sig från styrning som påverkar eller riskerar att påverka vilka företeelser konstnärer och kulturskapare väljer att skildra, men också hur olika företeelser skildras. Myndigheten bedömer att politisk styrning som påverkar eller riskerar att påverka vilka företeelser som skildras och/eller hur olika företeelser skildras är negativ för den konstnärliga friheten. De menar också att principen bygger på att det ska finnas ett organisatoriskt avstånd mellan politiskt beslutsfattande å ena sidan, och beslut som har med konstnärlig bedömning att göra å den andra. Armlängdsprincipen syftar i stor utsträckning till att skapa förutsättningar för konstnärlig frihet genom att förespråka ett organisatoriskt skydd från politiska beslut om konstnärligt innehåll.

Så fri är konsten (PDF), Myndigheten för kulturanalys

Det innebär att man organisatoriskt försöker hitta sätt att skapa detta skydd, exempelvis genom att ge uppdrag åt sakkunniga personer med tidsbegränsade mandat, genom arbets- och expertgrupper och rådgivande organ. Men även genom mandat till verksamhetsledningar inom exempelvis scenkonst, museer, konsthallar, bibliotek etc. Syftet är att undvika direkt politisk eller byråkratisk styrning av konsten och kulturlivet.

Principen om armlängds avstånd kommer även till uttryck i museilagen där det anges i 5 § att museihuvudmännen (exempelvis kommuner eller regioner) ska säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll.

Museilag (2017:563), Svergies riksdag

SKR menar att en förutsättning för att säkerställa att den konstnärliga integriteten respekteras är tydliggjorda uppdrag och ett gott samarbete mellan politiker och tjänstemän. Kulturpolitiken ger ramar för hur de offentliga medlen ska användas men den ska inte vara involverad i konstnärliga eller innehållsmässiga beslut.

Kulturpolitiskt positionspapper

Historisk bakgrund

Begreppet "armlängds avstånd" började användas på kulturområdet 1946, då Arts Council bildades i Storbritannien på initiativ av ekonomen John Maynard Keynes. Syftet var att undvika statlig styrning av konsten. Uttrycket hämtades från statens relation till public service, BBC. På samma sätt som nyhetsförmedlingen skulle vara objektiv och fri från politisk påverkan, skulle konsten vara det. Efter andra världskriget kom principen om armlängds avstånd att bli ett fundament i de flesta västeuropeiska länders kulturpolitik.

Källa: En kulturutredning: pengar, konst och politik, Glänta 2010, David Karlsson. What is the length of an arm?, Regionteater Väst, Susanna-Dahlberg.

Olika typer av bidrag till föreningar utgör grundbultar i det kulturpolitiska bygget. Kommunal och regional bidragsgivning bidrar till ett vitalt och mångfacetterat kulturliv. Detta berör allt från den lilla föreningen i lokalsamhället till större nationella och regionala civilsamhällesaktörer.

Varifrån får föreningslivet offentligt stöd och till vad?

Föreningar och förbund kan få stöd från statlig, regional och kommunal nivå. Det finns flera olika system för stöd inom kulturområdet. Såsom aktivitetsstöd, arrangörsstöd, folkbildningsrelaterat stöd, anläggningsstödmed flera.

Utifrån vilket juridiska ramverk ska kommuner och regioner utforma bidrag till föreningslivet?

Kommuner och regioner kan ge stöd till föreningar enligt sin allmänna kompetens utifrån tre huvudprinciper:

• Allmänintresse
• Lokaliseringsprincipen
• Likställighet

Det kan sägas vara kommunens uppgift (kompetensen) att stödja en typ av verksamhet som kommer invånarna inom kommunens geografiska område (lokaliseringsprincipen) i allmänhet till godo (allmänintresset) på ett likvärdigt sätt så att ingen förening gynnas eller missgynnas (likställighet) i jämförelse med andra föreningar inom samma område.

SKR:s kongress beslutar vilken inriktning, vision och verksamhetsidé SKR ska ha. Inriktningsdokumentet gäller under åren 2020-2023 och där finns mål som rör kulturens roll för attraktiva, hållbara och trygga livsmiljöer. Inriktningen för 2024-2027 beslutas på kongressen i november 2023.

SKR har flera ståndpunkter på kulturområdet. Dels det kulturpolitiska positionspapperet som beskriver förbundets hållning till det kulturpolitiska området mer generellt. Det kompletteras av mer detaljerade ställningstaganden i specifika frågor som till exempel gällande utveckling av kultursamverkansmodellen. Det förekommer också att SKR:s styrelse beslutar om skrivelser till regeringen i särskilda frågor. Dessutom svarar SKR på en mängd remisser varje år.

SKR:s remissyttranden

Det framgångsrika Sverige skapas lokalt. Inriktningen för Sveriges Kommuner och Regioner 2020-2023 (PDF) Pdf, 532 kB.

Kulturpolitiskt positionspapper

Ståndpunkter gällande kultursamverkansmodellen Pdf, 260 kB.