Publicerad 1 september 2020
Debatt

Skolan ska styras nära elever och lärare

SKR och Lärarförbundet har tidigare gemensamt kritiserat företrädare som förespråkat statlig huvudman utan att förklara vad det innebär och hur det skulle leda till en bättre skola. Nu gör förbundet samma misstag själv.

Det behövs en utredning som på djupet analyserar konsekvenser av ett förändrat huvudmannaskap för skolan. Men det arbete måste präglas av de olika – och unika – förutsättningarna som landets 290 kommuner har. Inte ha som utgångspunkt att en statlig huvudman är den enda vägen.

Regeringen och samarbetspartierna har inom ramen för januariavtalet aviserat att ett beslutsunderlag ska tas fram i syfte att förstatliga skolan. Lärarförbundet har hittills stått upp för en skola där besluten fattas nära lärare och elever, men meddelar nu i artikeln på DN Debatt att man vill se en övergång till en statlig huvudman för skolan. Motiven till denna svängning anses vara bristande finansiering av den kommunala skolan. Hur en statlig skola skulle fungera och främja lärande, framgår dock inte alls.

Låt oss först konstatera att vi delar en del av Lärarförbundet ståndpunkter, framför allt vad gäller skolans finansiering. Under flera år har vi sett hur det stora antalet riktade statsbidragen detaljstyr skolans huvudmän så till den grad att det hämmar utveckling. Den ansats regeringen gjort för att minska antalet riktade statsbidrag, har tyvärr haft marginell effekt. De riktade statsbidragen är många och så detaljerade att de dessutom ökar belastningen på lärare och administration i skolor och kommuner.

Den statliga skolan – som vi hade före 1990 – var knappast känd för sitt goda ledarskap, sin tydliga styrning, sin stora likvärdighet eller någon generös kompetensutveckling. Det var ju tvärtom argument för kommunaliseringen.

2020 går till historien som en av den mest prövande för svensk skola med osäkerhet kring covid-19, nya arbetssätt och relativt hög frånvaro hos elever och lärare. Men; svensk skola klarar dessa utmaningar bra. Bättre än många statliga myndigheter, till exempel Arbetsförmedlingen. Omställningen under våren gick över förväntan, vid en första uppföljning ser betygen hos eleverna ut att ligga kvar på samma nivå eller till och med höjts något och när alla skolor nu öppnar upp, är det mycket att ta ansvar för, men överlag hanterbart. Vi har ett robust system med förmåga att klara stora påfrestningar, tack vare den lokala nivån. När krisen kom klarade kommunerna av sitt ansvar.

Ett problem i diskussionen om ett statligt ansvarstagande eller förstatligande av skolan är att ingen klarar av att beskriva vad det betyder. Det är något SKR och Lärarförbundet gemensamt har kritiserat andra för. Nu gör lärarfacket samma misstag själv. Det framgår inte på något sätt i Lärarförbundets inlägg hur en statlig skola skulle vara bättre för elever, för läraryrket eller för samhället. Den statliga skolan – som vi hade före 1990 – var knappast känd för sitt goda ledarskap, sin tydliga styrning, sin stora likvärdighet eller någon generös kompetensutveckling. Det var ju tvärtom argument för kommunaliseringen.

Det är bra att det nu utreds vad ett förstatligande de facto skulle betyda, att ”vända på varje sten” som Lärarförbundet uttrycker det. Lärarförbundet menar att ”skolans finansiering är det som främst talar för ett ökat statligt ansvarstagande”. SKR menar att utgångspunkten för en utredning måste vara högre måluppfyllelse, stärkt likvärdighet och vad det är i ett förändrat huvudmannaskap som skulle kunna förväntas leda till det. Inom det arbetet behöver fyra områden belysas: de ekonomiska resurserna, lärarnas situation, att hålla samman utbildningssystemet och kommunernas roll. Att bara ha ekonomin som grund för ett ställningstagande blir väl tunt.

Vårt gemensamma mål är en bra och jämlik skola för alla elever. För det krävs en tydlig och konsekvent styrning av skolan där ansvar och befogenheter hänger ihop och där olika parters roller är klara. Vi behöver lokalt ansvar för en skola som möter varje elev och som bygger på kunskap om de lokala förutsättningarna och de lokala behoven. Vi behöver också ett nationellt ansvar för en likvärdig skola, för att det utbildas rätt antal lärare med rätt kompetens och för att klara extraordinära insatser i extraordinära tider. Det är inte antingen eller.

Mats Gerdau, ordförande SKR:s utbildningsberedning
Kenneth Handberg, vice ordförande SKR:s utbildningsberedning

Repliken publicerades på DN debatt den 31 augusti 2020

Läs vidare

Sakkunnig

Bodil Båvner
Utredare

Pressjour

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.