Publicerad 1 februari 2022

Att upptäcka våldet i tid kan rädda liv

Socialstyrelsens kartläggning av dödligt våld visar att samhället brister. Vården, socialtjänsten, polisen och andra myndigheter behöver stärka skyddet för utsatta kvinnor och barn.

Staffan Isling

Socialstyrelsen har gått igenom 75 fall av dödligt våld eller försök till dödligt våld – mot barn och mot vuxna i nära relation åren 2018-2021. I de 26 fall som rör barn är gärningspersonen ofta en förälder. I de 57 fall som rör vuxna är majoriteten av offren kvinnor och gärningspersonen en man de har eller har haft en nära relation med. Utredningen visar också att majoriteten av gärningsmännen haft kontakt med vården, hälften av dem med socialtjänsten.

Varje år får socialtjänsten in drygt 300 000 orosanmälningar om barn som far illa. Här har skolan, vården och polisen ett viktigt ansvar. Det är också viktigt att socialtjänsten gör ordentliga riskbedömningar och att stöd och skydd följs upp. Samtidigt behöver socialtjänsten bättre verktyg när föräldrar inte ger samtycke till insatser. När det inte finns tillräcklig grund att omhänderta barn enligt LVU återstår idag endast frivilliga insatser.

Att fråga på rutin är ett viktigt verktyg

Våld i nära relationer kan vara svårt att upptäcka, såväl för kollegor, grannar och anhöriga som för myndigheterna. Våldet sker i det privata, bakom lyckta dörrar i hemmet där ingen ser. Tröskeln för den våldsutsatta att våga berätta, ta emot stöd och lämna relationen är ofta hög. Många känner skam och skuld, men också rädsla över att situationen ska bli ännu värre.

Våldsutsatta berättar sällan självmant. Därför är det viktigt att alla i människonära yrken har tillräcklig kunskap om våld i nära relationer. Hälso- och sjukvården som möter stora delar av befolkningen, har en särskilt betydelsefull roll att upptäcka dem som utövar eller utsätts för våld.

Frågor om våld behöver ställas på rutin, inte bara vid misstanke eller tecken på våld. Socialstyrelsen rekommenderar i dag bara rutinmässiga frågor om våld inom mödrahälsovård och psykiatrisk vård, och då bara till våldsutsatta. Västra Götaland och Västerbotten är två regioner som har gått längre. Här finns regionövergripande beslut om att alla som arbetar inom hälso- och sjukvården ska ställa rutinmässiga frågor om våld.

De flesta socialtjänster använder Socialstyrelsens verktyg FREDA för rutinmässiga frågor om utsatthet och för riskbedömningar. Däremot finns inget FREDA för våldsutövare, vilket gjort att bland annat Sollentunas socialtjänst har tagit fram egna kompletterande frågor om våldsutövande. Frågorna ställs till alla klienter vid nybesök, och när våld upptäcks kan socialtjänsten erbjuda insatser.

Samverkan är avgörande

Socialtjänsten, vården, polisen och rättsväsendet behöver tillsammans fungera som en skyddsmur runt den våldsutsatta och barnen. Allt arbete med våldsutövare ska ske med den våldsutsattas trygghet i centrum.

Ett bra exempel på en sådan samverkan är Operation Norrsken i Jämtland. Där sker arbetet mot våld i nära relation i samverkan mellan regionen, socialtjänsten i åtta kommuner, Centrum mot våld och polisen. Utgångspunkten för arbetet är just de lärdomar som dödsfallsutredningarna visar. Ett annat exempel är Utväg Skaraborg, vars verksamhet för våldsutsatta och våldsutövare är en samverkan mellan vården, socialtjänsten, polisen, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten.

En utmaning handlar om svårigheten att dela uppgifter mellan socialtjänsten, vården och polisen. Nyligen infördes en sekretessbrytande bestämmelse som gör att socialtjänsten får dela uppgifter till polisen, men bara i de fall socialtjänsten på konkreta grunder bedömer att våldsutövaren kan komma att begå ett brott där straffskalan är ett år eller mer. Samtidigt är det inte brukligt att polisen, som ofta har bäst kännedom om gärningsmännen, lämnar ut sina riskbedömningar till socialtjänsten. Ytterligare en utmaning är att det saknas evidensbaserade metoder när det kommer till våldsutövare.

För att skydda våldsutsatta och komma åt förövarna behöver hela kedjan fungera. Från tidig upptäckt, till akuta insatser samt långsiktigt stöd och skydd. Dödsfallsutredningen är tragisk, men viktig läsning. Den ska vi dra lärdom av.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Läs vidare

Vård för våldsutsatta patienter

Insatser för våldsutövare

Barn och våld

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR