”Statistiken ljuger om sjukvårdens kostnader”
Bilden av att svensk hälso- och sjukvård skulle vara ineffektiv med skenande kostnader är missvisande. Genom att ta hänsyn till kvalitetsutvecklingen blir bilden en annan. Det skriver Annika Wallenskog och Johan Kaarme på DN debatt.
Hälso- och sjukvården har utvecklats enormt mycket under 2000-talet. Kvaliteten förbättras, genom bättre diagnostik, skonsammare behandlingsmetoder, ökad överlevnad och bättre hälsa. Men vårdens kvalitetsutveckling kommer inte fram i dagens mätmetod för produktivitet. I Nationalräkenskaperna, som bland annat används för att beräkna BNP, används volymmetoden för att mäta produktiviteten inom hälso- och sjukvården, exempelvis kostnad per vårddygn.
I takt med att antalet vårddygn minskar, ofta till följd av bättre behandlingsmetoder, samtidigt som kostnaderna ökar ger denna mätmetod successivt en bild av att produktiviteten minskar. Det som inte syns i siffrorna är då att det som tidigare krävde sjukhusvård i dag kan behandlas i öppenvården eller hemma, eller att en patient får hjälp med flera vårdbehov av olika professioner vid samma besök. Den mäter inte heller det faktiska resultatet av vården.
Ett konkret exempel på utvecklingen är att de sjukvårdsrelaterade åtgärdbara dödligheten i Sverige minskade från 78 fall per 100 000 invånare till 60 fall under perioden 2011–2019. Det är ett resultat som placerar Sverige som ett av de länder med lägst dödlighet i hela OECD. Det är svårt att tänka sig en sådan utveckling utan produktivitetsförbättringar.
Kostnaden för den svenska hälso- och sjukvården, som andel av BNP, har varit relativt konstant under hela 2000-talet. Samtidigt har statens andel av finansieringen av hälso- och sjukvården succesivt minskat.
I Ekonomirapporten som publiceras den 14 maj kommer SKR:s ekonomer att fördjupa resonemanget runt vårdens kvalitet och produktivitet.
Läs vidare
Sakkunnig
Annika Wallenskog
chefsekonom
Johan Kaarme
avdelningschef vård och omsorg
Pressjour
Informationsansvarig
-
Helene Lindstrand
Presschef