Kunskapsstöd med tydligt ”vem gör vad” lättare att införa

Att införa vårdförlopp och andra kunskapsstöd i vården kan vara en utmaning. Hur får man till exempel ett vårdförlopp som spänner över primärvård, specialiserad vård och kommunal vård att fungera sömlöst för patienterna? Hur görs prioriteringar mellan olika kunskapsstöd? Hur når man ut i verksamheterna? Terese Nyberg sitter som spindeln i nätet i Region Västernorrland och arbetar som strateg för det regionala systemet för kunskapsstyrning. Så här får hon det att fungera.

Terese ser sig som en allt–i–allo i det lokala systemet för kunskapsstyrning. Totalt handlar det om ett 30–tal vårdcentraler och tre sjukhus med flera verksamheter i Region Västernorrland som kan beröras när ett kunskapsstöd ska införas, till exempel ett personcentrerat sammanhållet vårdförlopp. I regionen finns sedan länge färdiga strukturer för införande av kunskapsstöd som de kallar behandlingslinjer.

– Behandlingslinjerna är strukturer vi har stor nytta av vid införandet av vårdförloppen. De blir till redan upptrampade stigar och kan täcka olika vårdkedjor, men behandlingslinjerna går inte alltid att tillämpa, säger Terese Nyberg.

Terese är med redan från remisstadiet av ett vårdförlopp. Det handlar om att identifiera vilka lokala programområden (LPO) som ska involveras samt att involvera hälso- och sjukvårdens ledningsgrupp.

– Vi börjar med att göra en prioriteringsbedömning när ett nationellt beslutat vårdförlopp kommer. Hur pass angeläget är det här vårdförloppet att införa just nu? Den bedömningen görs av berörda LPO. Om vi misstänker att gapet är stort kan vårdförloppet få en högre prioritering att gå vidare till en systematisk gapanalys, men om vi ser att vi i stor utsträckning redan ger vård enligt vårdförloppet kan vi sätta det på vänt.

Lokala programområden är inbyggda i verksamheterna

När prioriteringen och gapanalysen är gjord fattas det formella beslutet av hälso- och sjukvårdsdirektören. Den lokala arbetsgrupp (LAG), bestående av relevanta professioner och patientrepresentant, som har arbetat med gapanalysen återaktiveras för att påbörja det konkreta införandet.

– Just nu arbetar vi med bland annat vårdförloppen schizofreni och diabetes med hög risk för fotsår i olika faser. Diabetes med hög risk för fotsår är under beredning för att gå upp till formellt beslut medan schizofreni är under införande. För de här vårdförloppen hade vi inga färdiga behandlingslinjer och gapen var många, så vi har behövt börja från början, förklarar Terese.

Men hur går det då till att sprida kunskapen om ett vårdförlopp ända ut till verksamheterna på vårdcentraler och sjukhus? Många av verksamhetscheferna sitter med i LPO, vilket gör att de är inbyggda i linjestrukturerna, något som underlättar införandet.

– De lokala programområdena har ett ansvar att stödja implementeringen och se till att ett kunskapsstöd når hela vägen ut i verksamheterna. Men vi använder oss också av intranät och skapar nyheter. Vi har även så kallade LOV-möten (Lagen om valfrihetssystem) där primärvårdens chefer träffas, både från privat och regiondriven primärvård. Primärvården är ju de som berörs av flest nya kunskapsstöd och införande av dessa.

Uppföljning på Vården i siffror

I regionen pågår också ett systematiskt uppföljningsarbete. Ett ramverk finns framtaget för uppföljning, bestående av en så kallad indikatortavla. Den ger en översikt av sjukvårdens kvalitet, tillgänglighet och annat med hjälp av utvalda indikatorer. Arbetet finns redovisat i en rapport publicerad på Vården i siffror:

Region Västernorrland Hälso- och sjukvårdsrapport 2023

– Vår ambition är att även bygga in vår uppföljning av vårdförloppen i det här arbetet för att få en samlad bild och grund till prioriteringar.

Utmaningar och tips

Den stora utmaningen med att införa vårdförlopp är att täcka in hela den vårdkedja som ofta berörs. Men det är viktigt för att patienterna ska få en personcentrerad och sammanhållen vård.

– Det är komplext. Ett vårdförlopp följer ofta hela vårdkedjan och då måste vi få alla att gå i takt: primärvård, specialiserad vård och kommunal vård. Det handlar om att få en sömlös process för patienten och det kan vara en stor utmaning men viktigt för att patienterna ska få en bra vård.

På frågan om det finns råd och tips att dela med sig av till kollegor med motsvarande roll i andra regioner svarar Terese:

– Identifiera nyckelpersonerna i processerna och organisationerna och använd dem. Det är de som får det att hända. Ett annat sätt är att se till att kunskapsstöden får lokala tillägg. Om det finns ett lokalt tillägg så förstår man att det finns en lokal anpassning och att man tagit hänsyn till just våra förutsättningar. Det gör stor skillnad.

Som belägg för resonemanget berättar Terese om en dragning från Inera där man visat att primärvårdsrekommendationer med lokala tillägg har betydligt högre ”tittarsiffror” jämfört med de rekommendationer som inte har det. Men även vårdförloppen kan få lokala förtydliganden.

– Våra lokala behandlingslinjer är uppbyggda som flöden där vi specificerar vem som gör vad. Egenvård, primärvård, specialistvård och ibland även kommunerna. Dessa bygger på vårdförlopp om sådant finns framtaget. Vårdförloppet ligger i botten kan man säga, och vi tydliggör vilka insatser som ska göras av vem utifrån lokala överenskommelser och förutsättningar.

Slutligen, hur kommer det att gå nu när regionerna inte längre får statliga medel för vårdförloppen? Överenskommelsen med staten som löpt sedan starten 2019 upphör efter årsskiftet.

– Det är så klart olyckligt. Medlen har gått till resurser för till exempel att göra gap- och konsekvensanalyser, men också till primärvården som drar ett tungt lass. Men arbetet med vårdförloppen kommer att fortsätta om än i lägre takt. Det finns ett tydligt budskap från den politiska ledningen i regionen om att fortsätta arbetet med vårdförloppen, avslutar Terese Nyberg.