Jämställd biståndsbedömning i Umeå

En enkätundersökning bland anhörigvårdare visade på skillnader i omfattningen av stödet till kvinnor och män. Utbildning i jämställdhet och genus och nya arbetssätt har lett till att könsskillnaderna har minskat.

Bakgrund, syfte, mål

Kommunfullmäktige i Umeå har antagit ett övergripande jämställdhetsmål: att skapa förutsättningar för kvinnor och män att forma samhället såväl som sina egna liv. För att nå målet ska alla verksamheter inom kommunen bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Varje nämnd har ansvar för att bryta ner det övergripande jämställdhetsmålet till egna mål och att följa upp genomförandet av dem.
Äldrenämnden i Umeå kommun gav 2016 i uppdrag till förvaltningen att se över den arvoderade anhörigvården och hur den bidrar till de nationella jämställdhetspolitiska målen om ekonomisk jämställdhet och en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Senare valde nämnden att också inkludera biståndshandläggning för beviljande av särskilt boende i uppdraget.

Genomförande

En inledande enkätundersökning visade att de flesta anhörigvårdarna identifierade sig som make/maka/partner och delade hushåll med den anhörige. En majoritet av anhörigvårdarna och de hjälpbehövande var pensionärer.

Undersökningen visade också att det fanns ett antal könsskillnader och jämställdhetsutmaningar:
Det var övervägande kvinnor som tog ansvar för såväl det obetalda som det arvoderade omsorgsarbetet.

• Mer än varannan kvinna gav omsorg till en närstående som bedömdes ha det lägsta omsorgsbehovet. Män å andra sidan gav mestadels omsorg till en anhörig som bedömdes ha mer omfattande omsorgsbehov.
• Män som anhörigvårdare fick mer tid för sitt uppdrag än kvinnor. Över hälften av kvinnorna som svarade på enkäten hade beslut om att ge omsorg mellan 7 och 11 timmar per vecka. Den vanligaste omsorgstiden för män som anhörigvårdare – en dryg tredjedel – var mellan 23 och 28 timmar per vecka.
• Män bedömde i högre grad än kvinnor att det beviljade antalet timmar stämde väl överens med det verkliga vårdbehovet, medan kvinnor tyckte att de hade beviljats för få timmar.

Resultatet av enkäten reste frågor om vad skillnaderna kunde bero på. Förväntas kvinnor vara mer omhändertagande och därmed sköta mer omvårdnad utan ersättning? Eller finns en bristande förståelse och kunskap om genus hos biståndshandläggarna, vilket färgar biståndsbesluten?

Ett antal möjliga förklaringar identifierades:

• Enligt Umeå kommuns policy får anhörigvårdares totala arbetstid inte överstiga 48 timmar per vecka. Eftersom 25 procent av kvinnorna fortfarande förvärvsarbetade kunde det medföra en begränsning av hur många timmars ersättning de blev beviljade.
• Kvinnorna vårdade närstående med lättare omsorgsbehov än män, vilket tyder på att de ansökte om ersättning i ett tidigare skede än männen. Män å andra sidan gav mestadels omsorg till någon som bedömdes ha mer omfattande omsorgsbehov.
• Stereotypa könsnormer tillskriver kvinnor mer omvårdande egenskaper än män. Det finns alltså en risk att kvinnor förväntas sköta mer omvårdnad utan ersättning. När en man önskade vara anhörigvårdare kan omsorgsbehoven ha uppfattats som större och mer omfattande än om en kvinna beskrev samma situation. En konsekvens kunde därför bli att kvinnor fick färre timmar och därmed lägre arvode än män för samma utförda omvårdnad.

Enkäten presenterades för äldrenämnden som beslutade att ge förvaltningen i uppdrag att jobba vidare med en jämställd biståndsbedömning.

Utbildning

Förvaltningen beslutade att jobba med biståndshandläggarnas förståelse för hur deras egna normer och värderingar påverkar beslut om omsorgsbehov.
Kommunens jämställdhetsstrateg höll en utbildning för alla biståndshandläggare som beviljade bistånd till personer över 65 år. Utbildningen handlade om jämställdhet, genus och normer och öppnade upp för diskussioner om hur till exempel reklam, film och annat kan vara vinklat och bidra till stereotypa föreställningar om kvinnor och män. Biståndshandläggarna fick nya insikter och inspiration till fortsatt arbete. Fler utbildningar har senare hållits.

Jämställdhet på APT:er

Två medarbetare inom den ansvariga enheten på socialförvaltningen (utredning äldre) genomgick en processutbildning i genus och fick till uppgift att driva arbetet framåt.
En stående punkt om jämställdhet och genus infördes på biståndshandläggarnas arbetsplatsträffar där värderingsövningar och filmvisningar skapade värdefulla diskussioner. Jämställdhet diskuterades ur ett intersektionellt perspektiv där frågor om ålder och hbtqi också fanns med. Det viktiga var att belysa, förstå och reflektera över egna tankar och värderingar för att stärka sin kompetens och bättre kunna bedöma enskildas verkliga omsorgsbehov.

Utvidgat uppdrag till särskilt boende

Äldrenämnden valde att gå vidare och gav förvaltningen i uppdrag att undersöka ytterligare områden. 2017/2018 utvidgades arbetet till att också inkludera beviljande av särskilt boende.
Vid en genomlysning visade det sig att kvinnor hade fler hemtjänsttimmar (större behov) när de beviljades en plats på särskilt boende än män. Detta gällde oavsett om männen var ensamboende eller inte. Enheten har därför konstaterat att män generellt kan bo kvar hemma med hemtjänst längre innan de får plats på särskilt boende. Uppföljning av statistik kring beviljande av särskilt boende följs regelbundet upp via en pulstavla.

Avidentifiering av ärenden

Med inspiration från medarbetare inom bostadsanpassning i Umeå som infört avidentifiering av ärenden vid dragningar – så att den sökandes kön döljs – infördes ett liknande arbetssätt. Den som redogör för en persons omsorgsbehov känner till om det är en kvinna eller man, medan de som lyssnar och hjälper till med bedömningen inte känner till den sökandes kön.

Det här har arbetet lett fram till

Uppföljningar visar att glappet mellan kvinnor och män har minskat, både när det gäller anhörigvård och plats på särskilt boende. Det ger en mer jämställd bedömning av bistånd men också en besparing för kommunen då särskilt boende är mer kostsamt än hemtjänst.
Arbetet hålls vid liv med utbildning, introduktion till alla nyanställda och genom att en jämställdhetsgrupp bestående av biståndshandläggare utgör kunskapsbärare i verksamheten. Statistik som visar hur arbetet ligger till redovisas också varje månad för anställda.

De viktigaste slutsatserna

Äldrenämnden har fattat beslut om att arbetet ska göras, har följt upp resultatet och fattat beslut om nya uppdrag. Det har funnits en tydlig efterfrågan från den politiska ledningen, vilket varit en positiv och viktig förutsättning för arbetet. Det har också varit viktigt att den närmaste ledningen på förvaltningen skapat förutsättningar för att genomföra uppdraget från politiken.
Det är en framgångsfaktor att arbetet bedrivits integrerat i vardagsrutiner och inte som ett enskilt projekt. Verksamheten har också prioriterat jämställdhetsarbetet, avsatt tid för fortbildning, analys och reflektion.

Genom enkäten till anhörigvårdare så blev det tydligt att det fanns ojämställdhet att åtgärda. Könsuppdelad statistik om antal hemtjänsttimmar vid beviljande av särskilt boende håller arbetet och analysen vid liv. När statistiken varit skev har arbetsgruppen diskuterat varför och kommit fram till åtgärder.

De som befinner sig närmast verksamheten, biståndshandläggarna, har varit centrala i arbetet. Deras eget intresse för att belysa jämställdhet har varit en framgångsfaktor. Att de fått kunskap om genus och möjlighet att skapa sig en förståelse för hur normer påverkar deras beslut har också gjort att de kunnat se och göra annorlunda. Utbildning har varit centralt för att lyckas. Likaså att utse en grupp personer som har ett särskilt ansvar, ett ökat mandat som processledare, att bära kunskapen vidare.

–Idag ser vi att vi gör skillnad, konstaterar ansvarig chef Ida Bergström.

Ida Bergström
Enhetschef Utredning äldre
Umeå kommunIda.bergstrom@umea.se