Frågor och svar om ställföreträdare för barn utan vårdnadshavare som flyr från Ukraina

Ja, om det finns ett behov. Det finns stöd i flera olika lagar för att ett barn kan få en ställföreträdare i Sverige. Lagstöd för detta finns i föräldrabalken, 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, samt lagen om god man för ensamkommande barn, Lgeb.

SKR har länge arbetat för att föräldrabalken med tillhörande lagstiftningar ska moderniseras. De föreslagna ändringarna i Lgeb som Ställföreträdarutredningen föreslår i SOU 2021:36 träffar den situation som vi nu befinner oss i, men dessa lagändringar har ännu inte börjat att gälla.

Det är upp till aktörerna i det enskilda fallet att bedöma om barnet behöver en ställföreträdare eller inte. Barn som kommer ensamma till Sverige utan någon förälder eller annan som anses ha trätt in i förälderns ställe bör troligtvis få en god man. Det är behovet som styr och en bedömning görs i varje enskilt fall.

Ett uppehållstillstånd som massflykting ska beviljas kort efter ankomsten till Sverige och medför att barnet omfattas av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Denna grupp berörs inte i förarbetena till Lgeb.

Som situationen ser ut just nu bedömer SKR att det som troligtvis blir bäst för barnet är att förordna en god man enligt Lgeb. Den gode mannen får då ett större ansvar och befogenheter (ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter) än om en god man enligt 11 kap. 1 § FB förordnas (som får befogenheter i förmyndarens ställe).

Genom att tillämpa Lgeb framför föräldrabalken får barnets behov av ställföreträdare en avgörande betydelse, trots att lagstiftningen inte är optimal. Överförmyndaren behöver då inte utreda om det finns en förmyndare som kan utöva förmynderskapet eller är tillfälligt förhindrad vid utövandet. Ett godmanskap enligt Lgeb är därutöver väl etablerat och överförmyndarna har fungerande rutiner samt erfarenhet av dessa ärenden.

Enligt 10 § Lgeb ska socialnämnden, när barnet beviljas uppehållstillstånd, väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare om inte särskilda skäl talar emot det. Eftersom massflyktingar får ett tillfälligt uppehållstillstånd som medför att de omfattas av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. och inte kan ligga till grund för folkbokföring bedömer SKR i nuläget att det finns särskilda skäl som talar emot att förordna en särskilt förordnad vårdnadshavare för dessa barn.

Anmälan får göras av Migrationsverket eller socialnämnden i den kommun där barnet vistas till överförmyndaren/överförmyndarnämnden i den kommunen. Det är viktigt att det med anmälan till överförmyndaren följer uppgifter om var barnet vistas.

När en person ansöker om uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet ska Migrationsverket bedöma om barnet är ensamkommande eller inte. Om Migrationsverket bedömer att det finns en person som kan anses ha trätt i föräldrarnas ställe är barnet inte ensamkommande och kommer därför inte att anvisas till en kommun.

Om frågan om god man enligt Lgeb (Lagen om god man för ensamkommande barn) aktualiseras behöver överförmyndaren göra en egen, självständig bedömning av om förutsättningarna i lagen är uppfyllda. Till exempel om en vuxen person som barnet reser med kan anses ha trätt i förälderns ställe. SKR bedömer att överförmyndaren, vid denna prövning, kan hämta vägledning från den bedömning som Migrationsverket har gjort. Har det inte framkommit några konkreta skäl att ifrågasätta Migrationsverkets bedömning och inga nya handlingar har lämnats in bör den som regel kunna läggas till grund för överförmyndarens bedömning.

Med att en vuxen person trätt i föräldrarnas ställe menas, enligt förarbetena till lagen om god man för ensamkommande barn, att personen på grund av lagen eller sedvänjan i den stat där barnet senast hade hemvist har ställning som vårdnadshavare för barnet. Till denna kategori hör även personer som enligt ett domstolsavgörande som erkänns här i landet är vårdnadshavare för barnet.

Det centrala är att svenska myndigheter erkänner den vuxne som företrädare för barnet.

När en annan vuxen anses ha trätt i föräldrarnas ställe så har inte överförmyndaren en skyldighet att förordna en god man enligt 2 § lagen om god man för ensamkommande barn.

Det är dock inte uteslutet att det kan finnas situationer där socialnämnden eller överförmyndaren ändå bedömer att barnet är i behov av en god man. Till exempel när en person anses ha trätt i föräldrarnas ställe för ett stort antal barn och det därför uppstår praktiska svårigheter. I dessa fall kan 4 kap. 3 § lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap vara tillämplig. Enligt bestämmelsens andra stycke finns det en möjlighet att förordna god man enligt bland annat 11 kap. 1 § föräldrabalken.