Publicerad 8 april 2024

Avkiljande av förpackningar

Från och med den 1 januari 2024 ska den som har en förpackning som innehåller avfall se till att förpackningen skiljs från innehållet.

I 3 kap. 4 a § avfallsförordningen (2020:614) har ett krav införts på den som har en förpackning som innehåller avfall att se till att förpackningen skiljs från innehållet. I andra stycket finns ett undantag för förpackning som innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall om förpackningen underlättar den praktiska hanteringen av avfallet.

Undantag för innehåll av farligt avfall eller läkemedelsavfall, vägledning, Naturvårdsverket

Avfallsförordningen (2020:614), riksdagen

Återtagande av osålda varor

Vissa leverantörerm återtar osålda varor. Ett sådant återtagande innebär att det inte blir fråga om avfallshantering och det behövs ingen dispens kopplad till hanteringen.

Platsen för avskiljandet

På vilken plats avskiljandet ska ske framgår inte direkt av bestämmelsen. Naturvårdsverket har i sin vägledning kommit fram till att avskiljandet inte behöver ske på den plats där avfallet uppstår utan att avskiljandet när det är fråga om matavfall kan ske externt. Avfall Sverige har gjort bedömningen att bestämmelsen inte hindrar att avskiljande sker på en annan plats än den där avfallet uppkommit oavsett vilket avfall det är fråga om. De dispenser som hittills blivit aktuella tycks avse matavfall.

Producentansvar för förpackningar, vägledning, Naturvårdsverket

Om förpackat avfall skickas till en anläggning för avskiljande av förpackningen från innehållet behövs således inte dispens från kravet på att avskilja förpackningen. Kravet på separering ska fortfarande uppfyllas på den andra platsen och förpackningsavfallet omhändertas på ett korrekt sätt.

Om det som skickas till en anläggning är kommunalt avfall och anläggningen och transportören inte är kommunen eller anlitats, alternativt auktoriserats, av kommunen behövs dock dispens från den så kallade kommunala ensamrätten i 15 kap. 24 § miljöbalken att hantera visst avfall.

Särskilt om hänsyn till avloppsanläggningen

Kommunens allmänna bestämmelser om vatten och avlopp (ABVA) innehåller begränsningar för vad som får tillföras avloppsanläggningen meddelad med stöd av 21 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster.

Dispens från kravet på att tömma förpackningar

Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge den som producerar avfall i en yrkesmässig verksamhet dispens från kravet i på att tömma förpackningar i 4 a §. Kommunen har tillsyn över avfallshanteringen om det inte rör sig om sådana miljöfarliga verksamheter där länsstyrelsen har tillsyn.

Dispens från att skilja förpackningar från innehållet får enligt bestämmelsens andra stycke ges om det inte är genomförbart eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna. I 3 kap 16 § framgår vilka skäl för dispens som finns. I 3 kap. 17 § föreskrivs vilka utgångspunkter som kan läggas till grund för bedömningen av oskäliga ekonomiska kostnader i 16 § punkten 4.

3 kap. 16–17 § avfallsförordningen (2020:614)

16 §

Att samla in avfall separat eller fastighetsnära, att skilja förpackningarna från sitt innehåll, att sortera ut avfall eller att hantera avfall på något annat sätt som föreskrivs i detta kapitel ska inte anses genomförbart eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna, om

  1. det inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
  2. det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
  3. det inte ger det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller
  4. det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader.

17 §

Vid bedömningen av kostnaders skälighet enligt 16 § 4 ska hänsyn tas till

  1. negativa effekter på människors hälsa och miljön vid insamling och behandling av blandat avfall,
  2. möjligheterna till effektivitetsförbättringar vid insamling och behandling av blandat avfall,
  3. vilka intäkter som försäljning av återvunnet material kan ge, och
  4. principen om att den som förorenar bör stå för de kostnader som föroreningen medför och de bestämmelser om producentansvar som ger uttryck för den principen.

Allmänt om dispens

En dispens är ett undantag från ett krav eller förbud som meddelas i ett enskilt fall. En dispens meddelas av tillsynsmyndigheten efter särskild ansökan.

En dispens är ett undantag från ett fastställt krav och ska bara ges när en det behövs och en dispensgrund är uppfylld. Det är inte tanken att alla verksamheter ska behöva en dispens utan att kraven som utgångspunkt ska kunna uppfyllas.

Det är den som omfattas av ett krav som behöver ansöka om dispens och visa att det finns förutsättningar för att meddela dispens. Precis som i andra ärenden finns det inget hinder mot att ett ombud med stöd av fullmakt ansöker om dispens för någon annan. Dispensen ska dock ges till den som omfattas av kravet.

Tidsbegränsning

En dispens från de här kraven behöver som utgångspunkt alltid vara tidsbegränsad.

Vilken tid som är lämplig beror på skälen till dispensansökan. Om det till exempel är fråga om tid för att iordningsställa visst utrymme för avskiljande av förpackningarna kan en dispens ges som motsvarar den tiden.

Generellt om dispensansökan

En dispensökan behöver ge tillräckligt med information för att kommunen ska kunna pröva om förutsättningarna för att ge dispens är uppfyllda. Vilka möjligheter sökanden har att själva påverka till exempel mängden förpackningar som behöver hanteras genom att ändra rutiner för inköp eller försäljning är av relevans.

Uppgifter om olika svårigheter som är i linje de olika dispensgrunderna behöver utvecklas av sökanden och underlag kan behöva skickas in. Generella påståenden om svårigheter att följa livsmedelslagstiftningen eller andra regelverk kan inte per automatik godtas. En sökande som anför utrymmesbrist behöver till exempel visa vilka möjligheter verksamheten har att minska mängderna förpackningar som behöver tömmas.

Generellt om handläggning av dispens

För dispenser gäller inga särskilda krav på skyndsam handläggning. Förvaltningslagen ställer dock krav på att ärenden ska handläggas så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 § förvaltningslagen).

Är det förenat med någon sanktion att inte ha dispens?

Det finns ingen sanktion kopplad till att inte ha dispens från kravet på att skilja förpackningen från innehållet. Se avsnittet "Kommunalt avfall och betydelsen av om avfallet ska hanteras av kommunen" angående dispens för att hantera avfall under kommunalt ansvar.

Tillsynsmyndigheten kan dock meddela de förelägganden som behövs för att en verksamhet till exempel ska upphöra med viss hantering (26 kap. 9 § MB). Sådana förelägganden kan förenas med vite (26 kap. 14 § 1 st. MB).

Dispensbeslutet

Dispensbeslutet liksom avslagsbeslut behöver uppfylla förvaltningslagens krav på bland annat motivering. Det finns ingen uttrycklig möjlighet att förena dispenserna med särskilda villkor men 16 kap. 2 § MB innebär en generell möjlighet att förena dispenser enligt balken eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av balken kan förenas med villkor.

Det kan noteras att den som yrkesmässigt samlar in kommunalt avfall varje år måste lämna uppgifter till kommunen om insamlingen (7 kap. 2 § avfallsförordningen).

Dispenser anses vara gynnande förvaltningsbeslut och kan inte utan särskilt förbehåll ändras till en enskilds nackdel. Tidsbegränsade dispenser upphör när den angivna tiden gått ut.

Överklagande av dispens

Om dispens inte beviljas kan beslutet överklagas till länsstyrelsen av den som sökt dispens. 19 kap. 1 § miljöbalken.

Kommunalt avfall och betydelsen av om avfallet ska hanteras av kommunen

I samband med dispenserna kan det uppkomma frågor om avfallet är kommunalt avfall. Om ett avfall är kommunalt avfall har betydelse för vem som ansvarar för att avfallet omhändertas och vem som får hantera avfallet.

Definitionen av kommunalt avfall finns i 15 kap. 3 § miljöbalken. Kommunens ansvar framgår av 15 kap. 20 § miljöbalken.

Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om kommunalt avfall:

Kommunalt avfall, vägledning, Naturvårdsverket

Av vägledningen framgår att avfall från detaljhandeln anses vara kommunalt avfall (bilaga 1 till vägledningen avsnitt 1.1). Såväl förpackat avfall från detaljhandeln som det avfall som blir över efter att förpackningarna med livsmedel har tömts är enligt Naturvårdsverkets vägledning kommunalt avfall (avsnitt 2.4).

Är det fråga om så kallat återtag från butik till en grossist eller annan leverantör är det inte fråga om avfall.

När det är fråga om kommunalt avfall (och avfall under kommunalt ansvar) har kommunen ensamrätt till hantering av avfallet (15 kap. 24 § miljöbalken). Om avfall ska hanteras av annan än kommunen eller den kommunen anlitar behövs en dispens för hantering i strid med den kommunala ensamrätten. En sådan dispens kan meddelas av tillsynsmyndigheten med stöd av 15 kap. 25 § miljöbalken i enskilda fall, om det finns särskilda skäl och den som ska hantera avfallet med stöd av dispensen kan göra det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

För att kunna bedöma förutsättningarna för dispens och bestämma en tid för dispensen behöver tillsynsmyndigheten ha information från den som ansvarar för avfallshanteringen i kommunen om hur det ser ut med möjligheterna till omhändertagande av visst kommunalt avfall eller planerna för det i kommunen.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 24 § första stycket genom att yrkesmässigt eller annars i stor omfattning transportera avfall kan dömas till böter (29 kap. 9 § punkten 14).

Även om kommunen av olika skäl inte kan ta emot avfall under kommunalt ansvar (t.ex. flytande avfall) behövs en dispens för att hantera avfallet utan inblandning av kommunen eller den kommunen anlitat.

Informationsansvarig

  • Charlotte Löfgren
    Handläggare

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.